Allt har sin tid

Det finns ett känt stycke ur Bibelns bok Predikaren om tid. bildDenna sommar har jag funderat lite extra på orden. Så här står det i 3:1-8:

Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen:
en tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa,
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
en tid att skaffa, en tid att mista,
en tid att spara, en tid att kasta,
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,
en tid att tiga, en tid att tala,
en tid att älska, en tid att hata,
en tid för krig, en tid för fred.

Åter igen är Livets paradox samlat. Allt får plats. Allt har sin egna tid. Det är det som är resan, upptäckten, processen och så vi slipas till något nytt hela tiden. Liza L Lundkvist formulerar det självklara så fint ”Vårt nu är allt vi har”. Men just vårt ”nu” är ju påverkat av vår historia och våra erfarenheter och vilka drömmar och längtor vi har. Gårdag och framtid bär vi också med oss i vårt nu. Ibland möts en människas ”nu” med någon annans, man är på samma plats trots olika bakgrund. Ibland lever människor bredvid varandra hela livet utan att riktigt mötas.

De sorger jag bär på gör att jag har fått brottats med en hel del saker. Och mycket av det ryms i den här texten. Tiden att tiga t ex. Jag har inte tigit krampaktigt i någon slags hämnd, utan för att orden inte funnits. Livet, frustrationen, sorgen kan inte täckas med de ord jag fått.Det blev en tid för tystnad. Men jag har också fått uppleva hur det en dag vände och orden liksom bubblade ur mig, en tid att tala. Och då kanske jag har talat lite ohejdat, mest för att det allt på insidan som ville komma ut och för glädjen att ha orden.

Tiden att gråta och sörja följs av tiden att le och dansa i texten. Jag gillar speciellt ordningen som psalmisten använder. Det ger hopp om att det inte bara är barnen som äger dansen och skratten utan att allt det där även finns för den som gått igenom svårigheter.

Det finns även tid för att spara saker, att bygga upp ett hem, att drömma och jobba och kämpa för det man vill. Ibland blir det för mycket att hantera inte bara i händelser utan i praktiska saker/prylar. Då kan man rensa bort det man samlat på sig. Sälja eller ge bort för att återbruka eller kasta för att kunna lämna något helt bakom sig. Att göra upp även med saker inte bara relationer tror jag på. Det ger utrymme och luft.

Undrar om författaren tänkte på relationer när orden ”kasta stenar” och ”samla stenar” skrevs. Som människa är det just mänskligt att döma, att kasta sten på andra. Jag är också människa så det gäller även för mitt liv. Min längtan är att vi ska hejda oss i den stenkastningen, samla stenarna och fundera på andra sätt att hantera situationen. Hur kan jag konstruktivt hantera det jag möter och fundera på hur jag kan omvandla min frustration till en handling som fungerar som gränssättning eller ett ställningstagande.

Orden ”en tid att dräpa” låter lite ruskigt, men det behöver det nog inte vara. För mig handlar det om att det finns saker i mitt liv som jag upptäcker att jag inte vill bära med mig ett steg till. Jag vill dö ifrån något. Det skulle kunna vara förakt, själviskhet eller rädsla. Något jag behöver göra upp med för att kunna läka på djupet. Det kan också vara fördomar eller föreställningar jag behöver släppa taget om.

När jag har tänkt på dessa ord har det varit en bild som återkommer i mitt huvud: en spjälsäng. Jag vet inte riktigt varför men jag tänker att för att vara i sitt ”nu” och finna vila, där behöver jag se över var jag befinner mig just nu. Om man är 168 cm lång kommer jag inte finna vila i en spjälsäng även om den är fin eller värdefull och är ett fint minne av min barndom. Om vårt ”nu” är allt vi har, vill jag kunna leva just nu, med min historia och i min längtan. Så lätt jag kan på dagen, så vilsamt jag kan om natten. Inte som en prestation utan som ett varande i tiden.

Kommentera

*


sju − 5 =