Anne

För ett tag sedan var jag sjuk och för att jag verkligen skulle ligga kvar i sängen och vila passade jag på att göra en nostalgitripp många, många år tillbaka i tiden. Jag tittade på alla avsnitt av Anne på Grönkulla dvs 9 timmar tillsammans med barnhemsflickan. De som skulle adoptera henne ville ha en pojke som kunde ta över gården. Hon fick stanna på nåder trots att hon inte kunde uppföra sig pga av sitt direkta och lite oförskämda sätt att ta en konflikt. Den lilla rödhåriga tjejen som inte var önskad av någon lät sig inte trampas på. Vi får följa denna flicka som blir en kvinna. Hon lever i sin poetiska, romantiska drömvärld där hon diktar högtravande.

Boken om Anne publicerades 1908 och den filmatisering jag tänker på gjordes med början år 1985. Den sista filmen spelade in 15 år senare. Boken är inspirerad från verkligheten då författaren Lucy Maud Montgomery såg en tidningsnotis om att denna förväxling skett.

Det roliga och intressanta för mig var att se samma film i vuxen ålder som jag såg som tonåring. Jag hör helt andra saker idag som jag gjorde då beroende på att jag då identifierade mig med Anne och nu med de äldre kvinnorna. Anne ställer till det alldeles av sig själv men också med otur. Hon blir så förolämpad av en pojke i klassen som kallar henne Carrot (Morot) att hon stänger ute honom under flera år. Hon bara vägrar att prata med honom. Hennes stolthet är så stor del av hennes konflikthantering. Det leder till ouppklarade relationer. Spänningen mellan Anne och denna Gilbert är en stor del av dramat- en spänning man känner för att de är så långt ifrån varandra hela tiden fast han vill försonas och vara alldeles nära.

En bok som skrevs för över 100 år sedan är så aktuell med tanke på denna stolthet och hur vi än idag inte ger människor en chans att reda ut saker och försonas. Många år gick förlorade i Annes liv då hon levde mer ensam än vad hon behövde då stoltheten stod som en vägg mellan henne och Gilbert och andra människor för den delen.

Tänk om vi bara kunde säga som det är. Släppa på stoltheten och säga precis hur vi känner. Det finns så många känslor som behöver komma fram till en mottagare, känslor av svek, glädje, sorg.

Se filmen och få fantastiska vyer att vila ögonen på eller läs böckerna och fångas av hennes beskrivningar. Anne skapar ett eget citat som är en skön mening och tråd genom hela filmen “Morgondagen är ny, fri från misstag”. Om vi lär oss göra upp med människor och sen se att morgondagen är helt ny har vi en chans att leva så mycket mer fria som människor än om vi är bundna av stolhetens starka band.

Kommentera

*


två + = 6