Antik

Två av pojkarna går i skidskola medan jag är hemma med lillkillen. Jag är inte så road av att åka slalom längre, senast jag åkte var så där en 14 år sedan. Min man är däremot inbiten åkare och han servar de två “stora” i backen. Då bilen var full när vi åkte och han egentligen tänkt koncentrera sig på barnen i backen tog han inte med sig några skidor. Han tog ändå med sig några slalomskidor till backen som blivit stående här i stugan. När han sett till att allt var i sin ordning med barnen köpte han ett eget klippkort, satte sig i stolsliften upp på fjället. I liften satt två tonåringar som började småprata med min man och sa:
“Är det där längdåkningsskidor du har med vanliga bindningar?” “ Neej, det här är slalomskidor men de är så gamla så ni har nog inte sett såna”, svarar maken. “Är de värda mycket?”, frågar ena grabben. De ser det som att han tar en tur i antikrundans bana på dessa skidor.

Tänk att det som för mig är slalomskidor rakt upp och ner, är en anikvara för någon annan. Min lilla världsbild inom skidvärlden är en helt annan än den som ungdomarna möter idag. Utvecklingen tar snabba steg framåt och jag själv hänger inte med inom detta område. För att förstå mig själv måste jag också förstå den samtid jag lever i, vad som präglar mig, vilken kultur och värderingar som möter mig.

Börjar själv känna mig som en lite gammal och antik. Inte som något förlegat, trasigt och gammalt utan mer som något värdefullt som har en egen historia att berätta om min egen samtid.

Kommentera

*


tre + = 12