Att ta plats

Jag tar en vända in till stan med bil. Tar god tid på mig då jag vet att det kan vara svårt att få parkeringsplats. Blir glad över en plats som sen visar sig vara på en gata som är städgata och därför har parkeringsförbud just denna dag. Letar vidare och hittar en lucka. Blir som så ofta osäker på om luckan är tillräckligt stor. När jag tog mitt körkort kunde jag smidigt parkera i fickor, alla knep jag hade från övningskörningen var levande. Det är som om nåt försvunnit med tiden. Erfarenheten har i detta fall inte gjort mig mer säker, snarare får jag fixa och trixa för att komma på plats och försöka minnas hur jag ska tänka. Men det funkar till slut och jag kan nöjd gå vidare och uträtta mitt ärende.

Är det inte så att vi människor har en given plats i denna stora värld? Ska det inte vara så att alla har en plats? Ibland vet vi inte om att vi får ta plats där självföraktet urholkar näringen till den blomma som är ”jag”. För andra är Självhävdelsens blomma så kraftig att den brer ut sig med starka rötter så det knappt finns någonting kvar för nån annan att växa nära intill. Båda två är ytterligheter och varje människa har sin unika bakgrund att tampas med eller glädjas åt. Oftast kanske både ock. Kan vi hjälpas åt att gå vidare från där vi är idag till ett liv där alla får ta plats, där vi samarbetar och inte dominerar varandra. När vi slutar att jämför oss med varandra kan vi glädjas med varandra i framgången och se våra medmänniskor som jämlikar i stället för någon på en skala i hierarkin där vi ska slåss om en plats. Den som är dominant kan lätt trampa på någon annans inre där det ljus som en gång fanns eller finns får svårt att lysa. Våra ord är så viktiga för andra. Får orden mig själv och andra att blomma eller är orden mer som ett slagträ som mejar ner det som är på väg att gro? När jag skriver detta blir jag åter igen påmind om min egen svaghet med orden. Jag har varit både ironisk och vass med orden, något jag ångrar idag även o jag accepterar att jag inte förstod bättre. När jag var där tyckte jag mest att jag var rolig. När jag sedan gick ner i depression kunde jag tydligt se hur orden skadade andra därför att jag såg hur sårbar jag själv var. Det nån annan ”satte dit” mig för var inte längre roligt utan bara sårande. Jag såg då hur jag själv hade gjort och fick be ett gäng personer om förlåtelse och det blev en ny utgångspunkt att vara noga med vad som kommer ut ur min mun. Varje dag har vi möjlighet att göra upp med det vi nyss sa elelr gjorde. Har jag sårat dig på något sett säger jag förlåt här. En av problematikerna i skrift, i bloggen, är att ni missar min röst och mitt tonläge när jag skriver. Jag försöker att inte vara dömande, det jag skriver ska läsas med mild röst. Ändå är det unikt hur mina ord mottas då du bär med din unika bakgrund när du läser. Och ibland är jag dömande fast jag inte förstår det, det är så att vara människa med allt vad jag bär med mig av fördomar jag inte vet att jag bär t ex.

Det som kommer ut ur munnen är det som först kommit in där. Därför ska vi vara noga med vad vi ”matar” oss själva med för ord och bilder. ”Vad hjärtat är fyllt av talar munnen” står det i Bibeln och jag tror det är sant. Har du funderat vad som kommer ut ur din mun? Är det vad du önskar skulle komma ut ur din mun? Den dagen vi reflekterar över vårt beteende kan vi också få en slags ställtid för att ändra riktning om vi så önskar. I mitt fall med bilen kan det vara att jag lär mig något om bilens (min) storlek, påminns om det goda jag redan vet om fickparkering (livet) för att underlätta nästa gång, jag kan se till vem jag har tillgång att prata med just nu som stöd och vem som har nog med sig själv och sina omständigheter och därför har en tillfällig parkeringsförbudsskylt uppe. Bilens storlek är min storlek, vet jag hur stor plats jag tar i olika sammanhang och är det som jag önskar? Knuffar jag undan andra och stjäl utrymme eller är jag en pyttebil i en stor ruta som ursäktar sig själv. Har jag svar på några av dessa frågor och jag kommer på att jag vill ha det annorlunda har jag något att jobba med. Och i den professionella världen finns hjälp att få för att komma vidare i ny riktning.

Några ord av Henri Nouwen, som han skrev till sig själv i en svår period, stannade hos mig. Kanske de kan hjälp dig med, för ett liv i mer unik blomning för oss alla. ”Undvik varje form av självförakt. Inse dina begränsningar, men även din unika begåvning, och lev som en jämlike bland jämlikar. Det gör dig fri från behovet att kontrollera och äga, så att du kan ta emot sann tillgivenhet och vänskap”.

Tänk att få växa i sann tillgivenhet och vänskap till sig själv och andra, det vill jag och ska begrunda Nouwens ord ännu mer.

 

För dig som redan nu vet att du behöver fylla på dig själv med det goda, tro mer på dig själv och få en annan syn på dig själv rekommenderar jag boken ”Självbild” av Cajsa Tengblad som SjälaBorgen säljer. Hon har personlig erfarenhet av att resa sig från ett liv där hon förminskade sig själv.

 

 

Kommentera

*


sju − 3 =