Bakfall

Sköna semesterdagar i solen har jag fått. DSC_0703Vi har bott på ett hotell som var fräscht och där personalen var trevlig. Solen sken och värmde mig, jag som inte blir speciellt brun är nu i alla fall oblek, det känns skönt. Det var egentligen bara en, till synes liten, sak som jag reflekterade över varje dag. Fallet i duschen var bra…. men lutade åt fel håll, bort från brunnen. Efter varje duschning samlades vatten över hela golvet och blev stående där. En skrapa fanns till hands att ”hjälpa” vattnet till brunnen men de sista dagarna var skrapan borta och vattnet blev stående. Även om tätskiktet är bra under klinkerplattorna tvivlar jag på att det är bra att vatten på det sättet blir kvar.

Jag tänker att det är så i våra liv också. Det mesta kan vara bra, trevligt, skönt och gott men så finns det saker som kommer till oss eller som vi gör själva, bygger upp,  som vi vill bli av med men inte hittar någon kanal för så vi kan gå vidare. Bakfallet blir tydligt och till slut kanske man knappt kan se själva brunnen utan trampar runt i samma gamla vatten.

I mitt liv har jag fått uppleva att människor kommit i min väg som varit som en skrapa och hjälpt mig att leda bort vattnet. Framför allt är det i det goda samtalet med någon annan som hjälpen blivit tydlig då jag tagit mig tid, och ibland mod, att sätta ord på det jag står i eller den svårighet jag upplevt. Vi kanske inte kommer fram till ett enda svar, men det som gömmer sig på insidan har hittat en väg ut. Allt får sägas högt gärna utan fördömelse. Ibland är känslorna eller erfarenheten för stor att fånga i ord, då har min väg varit att skapa något med händerna eller rösten. Det blir en hjälp att leda bort det som ligger och skvalpar.

När jag hittar mitt sätt att leda bort vattnet tror jag att jag får en sundare miljö att leva i, den miljön som rör sig kring min kropp och mina tankar påverkar ju helt den jag är och hur jag lever mina dagar. Det blir ett sätt att ta ansvar för mig själv när jag väl kan se vad jag har att jobba med.

Kanske den där brunnen har med min tro att göra också, att Gud själv är den som kan få ta hand om allt det som kommer ut så jag kan röra mig mer fritt och sunt. Att trösten, kärleken, förlåtelsen, nåden och Gudsnärvaron är så självklar om jag väljer att vända mig åt det hållet. Jag vill tro att det är så!

 

Kommentera

*


8 × = sjuttio två