Bär mig!

Liksom det lilla barnet utan ord, men som känner en slags obeskrivlig skillnad inombords, vill jag också bli buren till tröst. I mammas eller pappas famn kan det lilla barnet vara trygg trots att det inte förstår vad som händer runtomkring och inuti.

Vardagen är tillbaka med rutiner, tider, mat, sömn, läxor, aktiviteter. Vi möter hösten i sorg. Åter igen i sorg. Kraftlösheten börjar göra sig påmind och det är nu jag och flera med mig behöver bli burna. Till skillnad från det lilla barnet ska ni inte gå och bära på mig fysiskt. Därför handlar dagens blogg konkret hur du kan bära någon genom den sorg som den själv måste igenom. Visst låter det motstridigt-att bära någon igenom den sorg som den själv ska gå igenom…. Jag ska försöka förklara.

“Du kan inte dela dina innersta känslor med någon annan, både i den största glädjen och i den djupaste förtvivlan är du totalt ensam” står det i Bibeln, Ord 14:10. Det är här vi är ensamma, rent känslomässigt är vår väg unik. Där kan vi inte bära, men stå bredvid! Det är här vi bär vår egen sorg.

När kan vi då bära? Jo, praktiskt kan vi underlätta i sorgen. Tänk dig ditt eget liv med hämtning, lämning på förskola/skola/aktiviteter, måltider, gemenskap, dammsugning, handling, gräsklippning, äppelplockning, biltvätt, renovering, uppvisningar av olika aktiviteter, semester, läger, föräldramöten med tillhörande barnvakt osv. Nu tänker du istället att någon du vet är i sorg också ska genomföra sitt liv med allt som det innebär för den/de personerna. Helt plötsligt öppnas dörrar i Maktlöshetens korridorer till Handlingskraftens rum. Behöver jag mat, då behövde någon annan mat. Behöver jag tvätta då behöver någon annan tvätta. Här kan du agera genom att bara göra eller fråga vad du kan göra för någon annan. Ibland vet inte den sörjande själv vad den behöver då sorgen lägger sig som ett lock över hela livet och tankeverksamheten.

Vad sitter du på för egenskaper som kan bära? Vad finns i dina händer? Bli en görare, inte bara hörare!
Är du en uppmuntrare av ord så skicka ett sms, ett mail, ett kort-jag lovar att det bär. Att veta att jag är i någons tankar kan göra att jag inte faller just den dagen, det bär rent fysiskt! Men en tanke som inte blir handling bär tyvärr inte. Det är så fint att höra att någon tänkt på mig varje dag i ett års tid, men har det hjälpt mej? Tyvärr inte, även om det är fint.

Är du någon som gör tjänster för andra så kom med bröd, eller mat. Ett mycket konkret tips är att laga en gryta eller såser och lägga det i engångsförpackningar, typ aluminiumformar. Skriv en innehållsförteckning på lådan så blir det tydligt, om det skulle finnas allergier, intoleranser i mottagarfamiljen. Alla ska vi äta resten av våra liv så en full frys med näringsrik mat är något som stärker kroppen och omsorgen stärker själen.
Har du precis gjort saft eller sylt på årets skörd kanske det kan vara en gåva. Gåvan är ett bevis på din omsorg och det är omsorgen som bär.

Kanske du har pengar men inte kraft eller tid att hjälpa till själv. Jag hörde om en mormor som betalade städhjälp för sin dotter som var i sorg. Det är ett sätt att bära, genom en tjänst som hon lät någon annan utföra. Kanske du kan betala en aktivitet, en lägeravgift, restskatten, en bilreparation eller något annat som behövs för att få vardagen att fungera för den sörjande.

Är du någon som ger av din tid, finns då till hands rent fysiskt om den sörjande vill. Sorg kan göra en person extremt ensam, medan någon annan kanske behöver ensamheten för att tänka. Vad behöver den du tänker på? När jag för någon dag sedan köpte tidningen “Situation Stockholm” av en kvinna stannade jag kvar och pratade några minuter. Kanske det i slutändan betydde mer än att jag köpte själva tidningen. Att se någon, våga möta någon annans verklighet är ett sätt att bära. En fikastund, ett samtal kan vara så värdefullt i sorgen, prata om sorgen eller få en lättnad genom prata om något helt annat.

En försiktig kram är också ett sätt att bära, genom att möta någon utan ord. För det finns inga ord som räcker och som täcker vad den sörjande känner.

När du nu fått en väg att göra något för någon annan är valet ditt. En sista uppmaning bara: gör det du gör för att du vill. Känn ingen skuld för att du inte gör något, då kan relationen splittras istället för att foga två delar samman.
Men om du väljer att bli en görare- gör det du gör med glädje. Det kommer att nå fram som omsorg till den sörjande och den omsorgen stannar kvar länge. Den omsorgen är det som håller om den i sorg så att den inte behöver vara ensam. Som den varmaste kram till ett sårat och kanske fruset hjärta. Som en varm famn för det lilla vilsna barnet.

Kommentera

*


9 − = åtta