Behov av hjälp?

På lördag kan man springa halvmaran här i Stockholm om man är road av att springa, tävla mot andra eller sig själv, om man gillar trycket, festligheter och människor. 21 km. Alltså, springa 21 km!!! För mig är det en gåta att man kan springa så långt ; ). Jag har en nära vän som tränat i ett år för detta lopp. På olika sätt har hon haft målet, 21 km, i sikte. Olika sorters träning ligger bakom, mycket tid och motivation är nerlagt.

Även om jag har följt hennes träning på fb, så har jag nog inte förstått hur viktigt detta har varit för henne. Jag har planerat in annat på lördag än att stå och heja på vid loppet. När hon förstod det, att jag inte skulle dyka upp blev hon så besviken. Hon hade verkligen räknat med mig som en fast punkt vid 7 km, med lite reservsaker till hands…och så har jag inte ens tänkt att dyka upp. För mig handlar det om att utmattningen gör sig synlig i folkmassan, jag vill inte utsätta mig “svåra” situationer i onödan. När jag nu fick se henne live och möta blicken känner jag mig nästan skamsen. Hon var verkligen besviken.

Varför känner jag mig skamsen, jag har inte gjort något med flit för att såra henne? Jag har bestämt mig att inte ta på mig någon skuld trots hennes fina stora hundögon. Jag har förstått att jag faktiskt betyder nåt i hennes liv och att mitt stöd kan hjälpa henne, det är fint. Men hur ska jag veta? Jag är inte tankeläsare. Jag är ganska bra på att se behov, vilket också kan ställa till det. Jag tror att jag förstår vad någon behöver men det kan vara precis det motsatta i verkligheten.

Vill bara med denna lilla berättelse uppmuntra er andra att berätta era behov. Säg högt och tydligt “jag skulle uppskatta om du ville vika en lördag och stötta mig under det lopp jag tränat till i ett år, finnas där för mig så jag inte känner mig ensam, heja på mig, ropa mitt namn”.

Kan du formulera dina behov av hjälp? Kanske barnvakthjälp, hundvakt, arbetsfördelning, skjuts, sällskap, idéer till middagen, vad vet jag? En början att få hjälp är att själv formulera högt vad du behöver hjälp med!

För några år sedan bodde jag på hälsohem en vecka för att vila upp mig. Här hemma tog min man hjälp av sina föräldrar flera dagar den veckan, han visade sitt behov tydligt. När jag kom hem blev jag lite arg för jag upplevde att han inte hade samma arbetsbelastning som jag, när jag gjorde allt hemma då han var borta. Jag har nu ändrat inställning och tycker att det är han som gjorde ett bra val. När vi inte ber om hjälp och ska klara allt själva kan vi lätt bli utmattade då tid för vila inte prioriteras.

Så säg dina behov högt så är chansen större att du får den hjälp du behöver! Lycka till med alla era “lopp”.

Kommentera

*


fem + = 14