Behov under tid av svårigheter

Vaknar till en morgon då himlen är vit och grå av disiga moln, det är lite halvkyligt och regnet hänger i luften. De dagar som ligger bakom har bjudit på störtskurar, blixt och åska. Mina planterade blommor står fortfarande upp efter de hårda slagregnen. Jag hoppas att det dröjer ett tag innan regnet slår till igen så jorden hinner torka upp och blommorna får en chans att samla lite kraft för fortsatt blomning.

Utsidan speglar just nu insidan för mig. Jag vaknar efter en natt med drömmar och en olustkänsla. Jag känner ingen oro, men är lite tyngd. Och jag vet vad det beror på. Jag är påverkad av att många runt omkring mig mår dåligt av deras omständigheter. Livet kan verkligen oväntat bjuda på blixtar och dånande åska som mullrar så att fönstren skallrar. I detta fall är det död och sjukdom, svårigheter i relationer, smärtsamma minnen eller funderingar på vem man är egentligen.

Flera gånger den här veckan har jag sett himlen bli mörk och regnet komma. Direkt jag sett en blixt har jag sprungit och dragit ut alla kontakter till olika apparater för att skadan ska bli minimal. Skadan efter det jag själv inte kan påverka-vädret.

Tider av svårigheter kommer alla möta i olika grad och på olika sätt. Vet du hur du vill bli bemött när du mår mindre bra? När omständigheterna skakar om dig, har du en plan för vad du vet hjälper dig då? Skriv ner och berätta för din familj och dina vänner och plocka fram vid behov för om man är i chock kan man inte tänka klart, det hör liksom till.

Min tillgång i sorgen är att jag tydligt vet vad som hjälper mig. Jag tar gärna emot uppmuntrande sms, mat, barnvaktshjälp eller annan praktisk hjälp samt att jag ber Sinnesrobönen*. Jag behöver egentid för att tänka och reflektera, gärna tillsammans med kameran i hand som hjälper mig att flyta fokus från mig själv till något annat. Jag behöver massa kramar och tid för min familj. I samtal med en sörjande kvinna som fått ett dödsbesked sa att hon blev så provocerad av alla blommor hon fick, det var sällskapet hon behövde och hon tolkade det som om man inte vågade komma till henne, utan skickade blommor istället. Hon behövde sällskapet för att få prata om den som dött. En annan sörjande ser blomhavet som ett vackert minne av omsorg som håller länge. Tänk så olika det är. Det finns inget rätt eller fel, men det finns behov att fylla, olika behov. Så klart önskar man att man inte behöver tänka efter hur det skulle vara att hamna i kris och beroende på vad som händer kan vi inte förbereda oss på våra reaktioner men vi kan förbereda oss för att fylla våra behov.

När jag raddat upp det som jag är hjälpt av ser jag att det är ”tjänster” och ”bekräftande ord” och ”beröring” jag har bett om. Kvinnan som uppskattade blommorna har fått ”gåvor” och kvinnan som inte ville ha blommor längtade efter ”tid tillsammans”. Kan det vara så att vi fyller på med det som är vårt främsta kärleksspråk? Då vi alla har olika språk kommer vi kunna ta emot hjälp på olika sätt. Mitt främsta kärleksspråk är just ”tjänster” och just de sms jag fått under åren har hållit i mig så jag inte fallit eller dragit upp mig när jag fallit. Att jag vetat att jag varit i någons tankar eller nämnd i någons böner har varit en fantastisk hjälp på sorgevägen.

Alla människor behöver mat, sällskap, sömn. Beroende på vem man är och vilka omständigheter man har kan man därför få hjälp på massa olika sätt. Den som är deprimerad kan behöva villkorslöst sällskap gärna tillsammans med mat. En ”baravaravän”. För den som har svårt att sova ensam kan behöva flytta in hos någon några veckor för att få ro att fylla på med sömn, för att sedan kunna tänka klarare. Någon med panikångest kan behöva omfamnas rent fysiskt eller bara få släppa allt och krypa in under täcket. Ingen vet hur någon ska möta en annan om den drabbade inte berättar sitt behov men vi kan så klart gissa. Ibland landar det bra ibland blir det mindre bra. Ibland vet man inte sitt behov själv då kan man reflektera över vad som varit en viktig hjälp för en under åren.

Jag tror jag ska sätta på Ulrik Munters ”En vanlig dag”, den sången har varit en hjälp för mig tunga dagar att lyfta perspektivet där jag smittas av musiken och i glädje sjunger med. Ja, så får det bli, så kanske det här blir en bra dag trots omständigheterna. I skrivande stund har molnen skingrats och solen tittar fram. Jag önskar att den lyser lite på mina blommor i trädgården och att den värmer min själ.

 

* Sinnesrobönen: Ge mig ro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Läs mer om Kärlekens fem språk här för att förstå mer om hur du fyller på ditt inre med kärlek och bekräftelse.

 

2 Responses to “Behov under tid av svårigheter”

Read below or add a comment...

  1. Anna Möllerfors says:

    Fantastiska ord som kan hjälpa en på vägen. Min räddning genom Pers svåra sjukdom har varit min fantastiska häst, att bara få ge kärlek omsorg och omtanke utan att behöva prata med någon människa, bara njuta och ta in, djur har en fantastisk förmåga att hjälpa en att läka på mång olika sätt genom att bara finnas till när man behöver det som bäst! Kram

  2. Elina Wetterud says:

    Så fint att du hittat din väg Anna. Stor kram till er med det ni står i.

Kommentera

*


+ 1 = tio