Berörd

”Ta i mig, det var så länge som någon tog i mig!” slide.003Kvinnan ligger inför döden och detta är hennes enda önskan -att bli berörd. Beröring är lika grundläggande som mat och vatten. Tanken är olidlig att små barn i vår tid dör för att de inte får beröring. Det händer något i den fysiska närheten med andra. Flera gånger har jag fått uppleva att den kroppsliga omfamningen burit på Läkedom. Kramen får stå för orden som inte har några namn, den får täcka upp för allt det svåra men också den djupa glädje som är svårfångad i ord. För mig hör föräldraskapet ihop med kramar. Vi bär våra små barn, de ammas, vaggas i famnen och platsen i knät passar bra för tröst och för att trygga upp när rädslan slår till. Liten hand söker stor på väg genom livet. Ibland krampaktigt, andra gånger alldeles avslappnat. De varma kramarna, famnarna och händerna önskar jag för alla människor, så varje människa kan bli mycket av sig själv. Så många använder sina händer för att skada och utöva makt vilket gör mig ledsen.

I min Bibel läser jag att Gud tröstar oss som en mor tröstar sitt barn. Det tycker jag att jag andligen har fått uppleva- en gudomlig tröst alldeles så där nära så att jag känt mig vaggad och trygg trots den kamp och oro som varit på insidan. Jag känner mig på ett obeskrivligt sätt berörd av något som är större än människor, det är min längtan att vara nära den famnen om igen och igen. Det är min Gudslängtan.

Jag tror att vi är en helhet till kropp, ande och själ. Så många gånger har jag blivit berörd av ord, toner, av konst eller av naturen- det som är till för själen och som är vägen in till mitt hjärta och mina känslor. De fyra ord som står på en av mina näras gravsten, ”Älskad i all evighet”, berörde mig och blev till en sång när ett nytt litet liv föddes. Det vi berörs av skapar vi nytt av. Frågan är vad vi skapar? En del provocerar för att väcka känslor och föra ut ett budskap. Jag tror att vi i vissa lägen verkligen behöver bli arga för att få till en förändring, där får Likgiltigheten ge vika. När jag ser orättvisor i världen eller i min närhet som inte är ok blir ilskan eller frustrationen en drivkraft till förändring. Jag gillar Cajsa Tengblads begrepp så mycket: ”Passionerat frustrerad”, att låta frustrationen bli en drivkraft till förändring istället för just bara en frustration.

Min Gudslängtan, att själv bli berörd av Gud,  hör ihop med allt annat jag gör, där jag själv vill beröra med min famn, mina ord och toner. Vi delar samma önskan, den döende kvinnan och jag. Jag som är högst levande på insidan just därför att jag är berörd. Det tar sig uttryck på olika sätt bla genom den här enkla bloggen….som är ett av alla sätt att omfamna frustrerade själar, min egen inräknad. Allt på ett mild sätt, med milda ord för jag tror att Läkedomen finns bortom anklagelser och dömande av sig själv och andra. Den finns i det varma och mjuka som berör och bär på Kärlek.

Kommentera

*


två + 7 =