Du bestämmer själv

“Jag är äkta Buzz, Till Oändligheten och Vidare -jag flyger ut i rymden” hör jag lillebror säga. Varpå storebror med glimt i ögat direkt lite lågmält svarar “och du kommer aldrig ner igen”. Jag försöker hålla mig för skratt åt det lilla syskonutspel som just försegår vid matbordet. Lillebror blir så klart ledsen och arg och “kommer visst ner till jorden” och så är diskussionen igång om Buzz är kvar för alltid i luften eller om han kan fortsätta sina hjältedåd på jorden.

Tänk att en liten retsam mening kan väcka så mycket frustration i mottagaren. Att han känner sig fångad i sin egen fantasifulla lek för att någon berättar för honom hur det ska vara.

Såg nyligen ett program om Peter Jöback där han i samtal med en psykolog och en lång lista med skuld och skam fick en mening till sig: “Du är vuxen nu Peter, du bestämmer själv hur du mår”.

“Du bestämmer själv”.

Inte alldeles lätt. Jag tror vi ofta är fast i vårt känslomässiga fängelse och ser inga vägar ut. Genom att ta tag i våra känslor och bearbeta dem, det som jag jobbar med i sorgbearbetningen t ex, så finns det en väg ut ur det fängelset. En väg som bara kan nås genom vilja och att komma så nära den känslomässiga sanningen som möjligt.
När vi kan släppa taget om den smärtan som vi bär med oss i vår historia har vi också ett verktyg till att faktiskt bestämma själva. För vem vill egentligen inte bestämma själv? Oavsett om man är 3 år eller bra mycket äldre. Jag vill fortsätta att jobba med mig själv så jag kan vara ännu mer trygg i mig själv och kan bestämma vad jag vill göra, hur jag vill leva och vad jag fyller mig med.

Då kan jag göra hjältedåd för min egen person oavsett var jag befinner mig!

Kommentera

*


9 − = sju