Där vägar korsas uppstår en mötesplats

”Hur kan någon som gett av sig själv så mycket, någonsin kunna dö?”DSC_0153
Orden ingick i ett begravningstal till en av mina nära. Jag läste dem igen för några veckor sen och de har återvänt till mig flera gånger sedan dess.

Sorgen har ju inte en rak väg upp från djup smärta till tröst och läkedom. Den tar sig fram på kringelikrokvägar. Ibland hamnar man på precis samma ställe man var tidigare, fast med nya erfarenheter på vägen. Jag tycker att det där med den egen vägen är så fascinerande. Varje människas process. Många av oss kan leva parallellt och nära varandra, men egentligen aldrig dela livet. Det är först när våra vägar korsar varandra som en mötesplats uppstår. Vägar av personligheter, upplevelser eller erfarenheter. När det sker kan det hända massa spännande saker. Av den anledningen kan jag idag värdesätta mina krokiga 8 år som ligger närmast bakåt. Jag har fått del av många möten, därför att mötesplatserna varit många, men också därför att jag gärna vill ha de där mötena. Främst för att jag på djupet gillar, och är intresserad av människor men också för att jag verkligen tror att det finns läkedom att få. Det kan ta sin början i ett enkelt, ärligt, medmänskligt samtal. Jag är uppmärksam inför mötesplatserna och är nyfiken på vad de kan få betyda för min väg framåt. Inte som något strävande utan mer som ett sätt att ta vara på ögonblicket.

Jag har haft möten med de jag älskar som varit mina mentorer. De som älskat mig, bekräftat mig, hjälpt mig att sätta gränser, gett mig tid att bara vara i deras närhet och växa där, och väglett mig med frågor. Jag har också mist de mötesplatserna då dessa personer dött. Jag saknar de mötesplatserna. Men då dessa människor gett så mycket av sig själva finns det en chans att jag kan få ge vidare det jag redan fått av dem. Jag själv kan få bli den mötesplatsen. Det förutsätter att jag själv först har tagit emot det som de velat ge. Om jag öppnat händerna inför de gåvorna eller stått med armarna i kors och slutit mig. Det valet är mitt: att bedöma, döma, tycka till, granska från topp till tå….eller välja att ta emot/inte ta emot. Det jag väljer att ärligt inte ta emot kan ju också bli en del av det goda arvet. Därför kan de som gått före mig på ett märkligt sätt leva kvar i mig i mötet med andra, där nya vägar korsar. Och om någon annan tar emot den gåvan från mig, fortsätter det arvet att leva. Då blir det svårt att egentligen någonsin dö, i alla fall i själslig mening.

Kommentera

*


+ fyra = 13