Ditt bländande leende

Du kom till mig
när jag trillade och ramlade
du bar ljuset med dig
som mitt slut i mörkrets famlande
Jag var så trött och blek
men mot ditt ansikte jag vände
blev förvandlad av din kärlek
du glöden i mig tände

Ditt bländande leende
smälte mitt hjärta
värmde mitt inre 
och lindrade min smärta

 

Du väckte hopp
dina ögon var som blomsterfrön
till en växande knopp
som slår ut till blomma ljuvligt skön
Mitt tankesätt var låst
av nattens orostimmar
Men all oro är som bortblåst
när dina ögon glimmar

Ditt bländande leende….

 

Din röst den ljöd
den till djupet i mig talade
ord var överflöd
Allt din blick förklarade
Av det som du gav:
på motstånd du snålade
du såg vad jag klara´ av
och glädje du strålade

Ditt bländande leende….