En god mottagare

Många som blir bjudna på olika tillställningar tycker att ”gratis är gott”. Jag har lite svårt att ta emot har inte tyckt att gratis är gott, jag blir lite obekväm med att vara föremål för uppvaktning eller representation när jag vet att det kostar för motparten. Kostar pengar eller tid eller annan form av uppoffring. Däremot har jag så lätt för att ge. Främst mina tjänster och min tid, jag lyssnar gärna, engagerar mig, åker, fixar och tänker.

När jag fyllde 25 år fick jag en bil. Hur tar man emot det? Det var ju omöjligt att kunna göra nåt i gentjänst för att få äga en egen liten bil. Så tanken att ge tillbaka fick jag ge upp. En av givarna sa nåt viktigt till mig: ”Det bästa du kan göra är att vara en god mottagare”. Så för att den fantastiska glädjen att få ge skulle bli ännu större så fick jag bara ta emot i tacksamhet (och chock) och bara tänka att jag ska vara en god mottagare.

Jag börjar tänka så nu, när det blir lite ”oroligt” i min kropp över att någon gör något för mig, köper något till mig och på det faktiskt visar sin kärlek till mig: Ta emot i tacksamhet. Det gör givaren glad om mottagaren tar emot med glädje. Jag själv blir ju glad när andra kan ta emot det som jag vill ge. Så varför ska jag inte unna någon annan att få ge. Det kan vara att bara ta emot en komplimang t ex istället för att prata bort den. Så klart handlar det också vilken självbild man har om man kan se sitt eget fantastiska värde, ja en del av det, och tänka att ”jag är precis som alla andra värdefull och älskvärd!”. Då blir det lättare att ta emot den kärleken från omgivningen.

Så något har jag lärt mig på de 10 år sedan jag fick bilen, och alla andra små saker och ord jag får: vilken glädje det ger att vara en god mottagare!
TACK alla ni som ger!

Kommentera

*


− 2 = sex