En kyrka som möter behov

”I samhället finns stora problem med ensamhet och utanförskap, min kyrka vill möta de behoven.” Orden stannar hos mig från ett av alla mina samtal. Hur kyrkan lyckas med sin vision är mindre viktigt till en början. Riktningen och trovärdigheten i orden är så viktig. Vilken uppgift att anta då ensamheten är så kall för själen som minusgraderna ute idag. Hur skulle samhället se ut om det är det våra kyrkor vill möta-människan med alla dess behov? Behov av gemenskap, ett hem, mat, värme, beröring, gudslängtan och meningsfulla uppgifter där vi omfamnar och vägleder varandra.

Jag tror det går, jag vill tro att det går! Vissa förutsättningar behöver så klart finnas bland de som väljer att röra sig i kyrkan då. Kärlek till människan är grunden. Kärlek till människan just som hon är, inte bara till människan när  hon är som jag eller du vill att hon ska vara. De församlingar som har ett socialt arbete bland trasiga människor får en god övning i att möta människor där de är, med alla de behov de står i. Det lär oss att svaren inte är enkla, vägen inte är rak och att det som var självklart igår kan se annorlunda ut idag. Men vi möter det som någon står i, där, i den stunden för att det kanske kan se annorlunda ut i morgon. Jag har själv varit så trasig inuti, som inte alltid varit så lätt att se på utsidan. Det finns de som varit min kyrka och mött mig i det i gemenskap, min längtan, med vägledning utrustade med goda ögon.

Visst ska kyrkan även undervisa med sina predikningar. Men den dag vi, som jag själv gjort många gånger och tyvärr säkert gör fortfarande fast jag inte förstår det, slår en bok i huvudet på andra så kommer det bara upplevas som dömande. Då spelar det inte så stor roll om det är världens absolut bästa bok jag kommer med, det kommer ändå göra ont. Och läser vi Bibeln så står det att om vi inte har kärlek till andra spelar det ingen roll vilka andra gåvor vi har. Har vi inte kärlek har vi egentligen ingenting. (Du hittar orden i Bibeln i 1 Kor 13)

Åter igen klingar de enkla meningar som Moder Teresa ställde till den mångtusiga publik som väntat sig ett långt tal från henne: ”Se dig omkring, ser du dina medmänniskor? Älskar du dem?”

Vad händer med en människa som blir sedd av andras goda ögon? Det vill jag gärna föreläsa om! Vill du veta svaret? Börja praktisera själv…..och känns det helt omöjligt att se och älska andra då du inte har något till övers för dig själv ens: sök dig till människor med goda ögon som vill se dig….kanske i en kyrka nära. För hopp om att den iskalla ensamheten och utanförskapet ska brytas.

Kommentera

*


två + 5 =