Ett hål i mitt inre

Ett hål i mitt inre ekar lite extra i maj. DSC_0106Maj som alltid annars varit sprudlande, grönskande med lättare skor och klarare himmel påminner mig just nu om någon annat. Saknaden efter min mamma. Hon fyllde år och dog i maj, morsdag firar jag nu lite tafatt i maj. Allt det där som står för liv blir en påminnelse om det jag inte kan rå om längre. En av mina viktiga mottagare finns inte där att föra samtalet med, skratta hejdlöst med, gråta stilla med och vara tyst med. Hon och jag var samma starktsköra sort. Det är väldigt fint att få ha några av samma sort omkring sig, någon som med en blick kan läsa av en hel situation. Det borde alla människor få ha, någon nära som är lite lika.

På den här dagen föddes min mamma för 69 år sedan. Jag skulle så gärna vilja uppvakta henne. Rosa blommor på hennes grav känns lite futtigt. Min kärleksförklaring är större än så, men hon saknas där för att ta emot den. Hålet gör sig påmint, som om jag åter igen tittar ner i en torrlagd brunn. Måtte inte blicken stanna kvar där bara, då får jag det svårt. Hon var en av mina platser där jag kunde komma och bli lite påfylld. Nu är det som om jag fortfarande går till brunnen för att få vatten men kommer tomhänt därifrån. Så jag väljer i denna stund att flytta fokus mot det som istället just nu finns runt omkring den torrlagda brunn jag har för mitt inre syn. Där finns det massa blommor av olika slag. En textrad från den sång jag skrev till henne när hon dog har levt med mig på ett påtagligt sätt: ”allt det som du sått i kärlek till mig kommer växa sig starkt som en hälsning ifrån dig”. Mycket av det som jag själv tycker är bra med mig själv har hon lagt grunden till, och det visar sig nu fast hon inte finns kvar. Som om varje gång jag fyllt på med vatten hos henne medan hon levde, så smög hon med lite frön i fickan som var för små för min kofta och som jag därför tappat på vägen hem. Nu, med tiden, kan jag se vad som vuxit upp där. Mycket annat finns och växer också där, som jag själv eller media planterat, eller annat som inte är särskilt bra för mig.

Ibland får jag små hälsningar från någon, ett minne från min mamma och då är det som om jag åter igen blir påfylld med lite vatten från brunnen. Som om jag får en present från henne i efterhand. Min son sa så fint en gång när han klurade ut att mamma och jag fyller år dagarna efter varandra: ”Oh, då fick hon den finaste födelsedagspresenten när hon fick dig”. Ett barn som ser att barnet är en gåva till den vuxne var så fint, det blev hans present till mig. En annan present är att jag fick just min mamma som mamma. Tanken känns som vår i hjärtat.
Tack för det och grattis älskade mamma på din dag. Istället för blommor skulle jag vilja berätta för hela världen om dig men den plattformen har jag inte. Så den lilla skara som finns här får lyssna till min sång om dig…om de vill…..

 

och förresten….jag vet inte ens om jag fattat hur den där brunnen fungerar….. det finns alltid mer att upptäcka…….

 

 

På Soundcloud hittar du fler sånger med mig om länkarna på första sidan av någon anledning inte skulle fungera.

One Response to “Ett hål i mitt inre”

Read below or add a comment...

  1. malin says:

    Fint och kärleksfullt skrivet om din mamma.. Kände igen mycket i det.. Min mamma föddes och lämnade också jordelivet i maj och saknaden blir inte minde med åren.. snarare tvärtom.

Kommentera

*


sex + 7 =