Förnöjdsamhet

Sol ute och sol i sinnet just nu, så skönt och varmt!
Jag sitter hemma och klinkar lite på pianot och sjunger på lite olika melodier. Stannar vid en av sonens sånger han sjöng på skolavslutningen. En enkel melodi, nästan som en vaggvisa. Jag har hört (hör och häpna) att alla tre barnen gått och nynnat på den här sången. I vår familj är det ovanligt och jag blir ovanligt glad när jag hör lite toner från barnen då och då.

I det samhälle vi lever i är det så lätt att dras med av vad man “bör” ha och äga. Tydligen är extremt mycket saker oumbärliga, om man lyssnar till reklamen. Vi jagar efter lycka och tror ofta att den sitter i saker, ett nytt hus, en bil, bara ett legobygge till, dockhus, möbler och porslin. Kanske försvarar vi våra inköp med att vi verkligen behöver det, eller att det blir mer praktiskt. Och det kan ju verkligen stämma. Men det kan ju också bara vara ett sätt att synas.

Jag har funnit ett ord som är så vackert och mjukt-förnöjdsam. Innebörden är precis motsatsen till vårt jagande efter saker nämligen att vara nöjd med det man äger eller enligt ordlistan-nöjd men lite.

Kan vi landa i förnöjdsamhet kan vi uppleva stråken av lycka som sveper över oss då och då tror jag. Och kanske slipper vi rensa våra hem på alla saker och emballage vi släpar hem. Vi har en möjlighet att leva i nuet, på den plats vi är just nu.

Så till orden i sången av Heléne Frister Lind (”På ett berg” ur Musikskatten) som i sin enkelhet beskriver lugnet man kan äga om man är förnöjdsam.

Jag sitter på ett berg när solen just gått ner
en rödgul vacker färg så långt som ögat ser
Och vinden är så varm den fläktar på min arm
Jag önskar inget mer än det jag just nu ser

Kommentera

*


åtta − = 7