Förpackat

En alldeles vanlig dag i augusti, och ändå unik. Just denna dag kommer inte tillbaka och den här dagen är en i ledet som är ditt och mitt liv. Just den här dagen leder oss till morgondagens datum. Vi kan inte hoppa över dagar men leva dem. En dag som vi kan fylla med det vi önskar, eller som bara ska genomlevas- beroende på var i befinner oss till kropp, själ och ande.

Den här sommaren har jag fyllt på med tankar utifrån och stannat upp inför det som inte har fått plats under mina år i sorg. Det har varit smärtsamt, glädjande och förunderligt. Reflektionerna har väckt en läslust om olika ämnen och jag tar steg framåt, framför allt till själ och ande. Vi är alltid på väg och ibland går vägen bara framåt, ibland- som i sorgen, tar vi steg tillbaka då det vi trodde vi visste kanske inte håller längre eller så är vi så sårbara att allt som sägs tolkas som en provokation. I min sorg minns jag hur det var att var tonåring där jag ibland upplevde missförstånd, ensamhet och provokation.

Jag tänker idag att det finns mycket bra att fylla på med varje dag. Jag vill verkligen välja det goda! Ibland blir vi förförda av det som är mindre bra. Om vi kopplar på reflektionen varje dag och i eftertänksamhet sätter oss ner och tar tag i allt det vi sagt och gjort och försöker vara sanna mot oss själva tror jag att vi kan välja. Det är det som är den fria viljan. Och så klart är detta otroligt olika beroende var vi står i livet, hur mycket möjlighet man har att välja annorlunda.

Ibland blir jag ivrig, jag vet ; ), när jag hittat något som jag fastnat för som jag öppnat upp att förändras med eller av. Antingen en bok som hjälpt mig eller något jag vill varna för som ett dike, eller min tro som är grunden i mitt liv. När jag blir ivrig är det lätt att sälja in hela paketet till den som sitter bredvid. Fast den kanske inte frågat efter det eller är mottaglig. Detta slogs jag av idag när jag varit och handlat. Jag skulle hitta plats i frysen åt ett glasspaket med glasspinnar. Men frysen var full och paketet gick inte in. Jag tog då ut glassarna och la in dem ”en och en” och allt fick plats. Det goda innehållet var detsamma men det var förpackat på ett annat sätt.

I respekt kan vi fråga om lov att få berätta om något som varit bra för en, lite i taget och först kolla var den andre befinner sig. Vi är på väg och ingens väg ser likadan ut. Vi bär unika minnen och relationer med oss från gårdagen till idag in i morgondagen. Vi har en möjlighet att göra annorlunda, att välja en annan riktning för att följa vår längtan- en bit i taget, ”en glass i taget” för att få dela av det goda innehållet. Jag har själv ändrat attityd till processer där jag tidigare varit fokuserad på målet. Nu vill jag jobba mer mot att vägen är självaste målet, både för mig och mina barn där en tanke, en handling i taget tillsammans med tiden får göra sin verkan i oss. Här har vi en del att lära av äldre generationer som kan vara lugna inför dessa processer.

Med eftertänksamhet, goda påminnelser, påfyllnad och ibland ”utrensning i frysen” är jag övertygad om att det goda får plats. Och vägens mål är i så fall att leva just nu så som jag önskar och vill och för mig innebär det att leva i ärlighet, i kärlek, förlåtelse och ljus. Det är en del av det goda för mig.
Just i dag, denna unika dag som är en del av min väg.

 

 

Kommentera

*


− ett = 2