Gåta

Det är så spännande med barn i ens närhet, ens egna eller andras, som är så olik en själv. När skillnad i energi, utgångspunkt eller tankesätt är så långt ifrån en själv blir den tydlig, just skillnaden. Att lyfta fram skillnaden och se den, vrida på den och bolla lite med den gör att vi kan närma oss vår egen självmedvetenhet. När vi ser skillnader och kan acceptera att vi är olika till hudfärg, till tänk, i erfarenheter utan att döma ut, utan mest konstatera att vi tänker och tycker olika har vi kommit ett steg närmare oss själva. När skillnaderna blir tydliga förstår vi att vi inte kan jämföra oss med varandra. För det finns ingen grund att jämföra oss på då alla har olika förutsättningar, talanger och gåvor inom olika saker.

Om man skulle se varje människa som en gåta som man kan försöka klura ut under en livstid så ger man den andra människan och sig själv utrymme att växa och att utvecklas. Den gåtan som behöver flera frågor för att närma sig svaret. Det gåtan som är något så komplext, vackert och obegripligt att förstå egentligen.

Om jag tror att jag vet exakt hur någon fungerar, hur den tänker kanske jag förutsätter saker som inte stämmer. Om jag istället närmar mig ett barn i många dimensioner och djup så föder det en nyfikenhet hos mig vem personen där inne är. Jag kan då få bli förvånad över vilka svar som väntar på mig längre fram. I olikheterna blir den jag själv är tydlig, och i mitt liv är ju vem just JAG är en viktig gåta att fundera på och möta : )

Kommentera

*


− sex = 1