Girighet

Jag är inte så lättprovocerad längre. Jag tror att mina erfarenheter av döden och alla stora livsfrågor och beslut gör att jag inte blir provocerad av saker som jag tidigare kunde bli så irriterade över. Då kunde jag gå ut ur ett rum och andas när jag tyckte att samarbetet inte fungerade som jag ville, eller när någon sa saker jag ogillade. Nu, när jag gått igenom svåra saker med minimalt med kraft har jag inte orkat annat än att vara rak i kommunikationen. Jag försöker gissa så lite som möjligt och fråga saker rakt ut. Det är som om att jag säger direkt vad jag tycker istället för att jag går och bär på saker. Det blir ett sätt att uttrycka mina behov och dra gränser för min integritet. Jag har inte i vuxen ålder varit konflikträdd även om det många, många gånger svider och är olustigt att säga precis hur man känner i samspelet med andra : /

Det jag däremot känner att jag fortfarande blir så provocerad av är bl a Girighet. Jag slår upp ordet ur Bonniers svenska ordbok där det står: snål, penningkär, lysten (att ha ett starkt begär). Jag blir inte så provocerad av människor som är snåla. Det kan vara ett sätt att hushålla på sina resurser. Resurser som kanske varit svåra att samla ihop, vad vet jag. Jag blir mer provocerad av när människor har ett starkt begär efter saker eller pengar särskilt om det går ut över andra. Begäret blir aldrig nöjt till skillnad från Behovet som är nöjt direkt det har fått det som den behöver-mat till en hungrande mage, sömn till en trött kropp. Men Begäret som är vän med Girigheten blir i mina ögon några som inte sätter människor först utan sitt eget välbefinnande enbart. För att nå dit kan man tydligen trampa på andra lite hur som helst eller ta för sig av något som inte är ens eget, eller ha baktankar som gynnar en själv -DET provocerar mig så mycket.

Tänk om vi istället för att sätta oss själva i fokus kunde låta oss inspireras att sätta upp mål för att göra så att våra egna drömmar blir verkliga. Att ta eget ansvar för ekonomi, göra egna prioriteringar för att kunna nå dit vi vill.
Men framför allt så vore det fantastiskt om vi kunde sätta oss ned och fundera på om våra drömmar är våra egna eller om det är grannens eller vänners drömmar.

Det finns en bra motpol till Girigheten som jag tror kan kväva den eller döda den helt, det är den vackra Förnöjdsamheten. Förnöjdsamheten sträcker på sig och ser vad hon har, ser det vackra i det lilla. Det vackra lilla frö som kan bli något stort då det kan födas nya, renare mer hållbara drömmar ur förnöjdsamheten än den som föds ur girigheten. Det lilla vackra som ses med ögon som sköljts rena från alla begär, ser det stora i det lilla.

Kommentera

*


fem − 4 =