Gömma

Än en gång är vi slagna av sorg. Än en gång har vi förlorat en familjemedlem. Så smärtsamt och tragiskt då det skedde i en olycka. Chocken är överhängande och därför är jag på min vakt med vad jag skriver. Det är så lätt att säga vad som helst till vem som helst i chocken. Och det är i sin ordning, det är så chocken fungerar. Det är inte det som är problemet. Problemet är vad som förs vidare av andra till vem som helst i chocken. Och det här behöver vi tänka på varje dag, hur vi på två sekunder ger vidare det som någon kanske tagit mod under en längre tid för att berätta.

Jag har under en tid tänkt på ett begrepp som jag ofta hört i min barndoms söndagskola. Ja, kanske inte direkt i söndagsskolan men i sånger och i bibliska berättelser. Jag blev glad att läsa om begreppet i Tomas Sjödins senaste bok, “Jag lutar mot Gud”. Ordet är “gömma”. Det finns en sång jag har sjungit ofta där texten går: “Saliga äro de människor som höra Guds ord och gömma det.” Det står också i berättelsen om Maria, Jesu mor, när hon tog emot budskapet från ängeln om att hon skulle bli mor till Guds son att hon tog emot ordet och gömde det i hjärtat. Det var för några år sedan jag verkligen förstod vad ordet betyder i det sammanhanget och jag gillar det!

Att gömma något i hjärtat är att ta det till sig med respekt, att grunna på det och behålla det för sig själv, inte som en krampaktigt försluten hemlighet. Motsatsen skulle vara att sprida saker vidare till nyfikna öron och få uppmärksamhet med orden som skvaller.

I det läge vi är nu är det viktigt att “gömma” det vi ser, det vi känner och det andra som sörjer känner. Så många av er har sådan omsorg och frågar hur det går för de allra närmast sörjande och jag kan inte säga något om någon annans sorg. Jag gömmer det jag ser i hjärtat och stöttar på det sätt jag kan. Så får ni gömma det ni läser i hjärtat och välja att ta det till er eller inte. Jag vill inte vara föremål för nyfikna, sensationslystna öron. Jag vill inte att mina barn ska namnges och vara exempel på ett barn fungerar. Och jag vet att jag tar den risken när jag skriver om ett barn. Hjälp mig att kunna fortsätta skriva genom att visa respekt och gömma mina ord. Det kan visa sig genom att ni grunnar på vad jag skriver och sen själv försöker omsätta det men inte blanda in mig eller min familj. Det är ju självklart ditt val om du väljer att ta emot mina ord. Väljer du annorlunda kan det också ske med respekt.

Åter igen är huset fullt av blommor och brevlådan med kort, mailboxen fyllt med mail och hjärtan i min logg. Den här gången mer än någonsin. Jag tror det beror på att jag så tydligt har bett om stöd och det är så bra. TACK för att vi blir omslutna i denna svåra stund. Och tack för att ni gömmer mina ord eller slänger bort dem i varsamhet.
Sorgen i sig ska vi inte gömma, den ska vi prata om, den ska vi bearbeta. Vi ska känna allt vi känner i denna stund men hur det görs ska vi gömma i hjärtat i respekt och omsorg.

 

PS Läs gärna bloggen “Integritet” som en fortsättning på respekten av det innersta rummet

Kommentera

*


+ sju = 9