Guldockra

“Fin färg”, säger en man på besök. “Ni har bytt färg på huset va?”. Ja, vi har bytt färg. När vi bytte panel för tio år sedan gjorde vi ett val av typ av färg på huset. Slamfärg. Vi som har målat med falurödfärg vet hur enkelt det är att renovera genom att borsta av färgen och sen måla på igen. Att vi skulle behöva måla om ofta det visste vi. Ett i stunden utmärkt val. Huset har lyst med sin klargula färg tills det var dags för en renovering för några år sedan. När vi skulle måla om visade det sig att de slutat med vår nyans, Herrgårdsgul. Vi sökte motsvarande färg hos andra leverantörer men pga de olika linoljehalterna så blir inte resultatet bra om man byter märke på färgen. Vi fick alltså välja bland de nyanser som fanns hos vår leverantör eller sätta ny panel på huset för att kunna välja kulör helt fritt. Vi valde inte det dyrare alternativet utan jämförde de olika nyanser av färger som fanns, som var ca 5 stycken. Guldockra låg närmast till hands och är gammeldags klassisk djupt gul. Eller orange. “Nej : / jag vill inte ha ett hus som var orange”, har jag tänkt. En gnagande känsla av att helheten skulle bli något annat och inte alls bra satte spår i min kropp. Till slut hade jag inget val, det fick bli Guldockra. Alltså ingenting jag skulle välja som förstahandsval om jag hade hela färgskalan att välja på, men nu hade jag ju inte det valet.

Är det inte så ibland att de val vi gör är noga balanserade och övervägda för att passa just oss, så händer det saker vi inte räknade med -våra omständigheter gör att vi igen ska ta ställning till något vi inte räknat med. Jag tänker på alla dem som en dag utan förvarning blir lämnade, där den ena inte vill fortsätta ett hörhållande. Eller där ett förlorat arbete gör att ekonomin körs i botten och en ofrivillig flytt är ett faktum. Eller när en farmor ansvarar för att barnbarnet kommer till simskolan men farmor blir allvarligt sjuk och inte kan ta det ansvaret. Nya saker händer som gör att vi tvingas till nya val fast vi egentligen inte vill.

I det läget tror jag att attityden är så viktig. Att vi har en inställning att göra det bästa av den dåliga situation som är. Det kan vara viljan att samarbeta med sitt ex, se fördelarna med ett annat boende eller gråta ut över sin förlorade simtid för att sen lyfta blicken. När vi inte lyfter blicken och är kvar i samma fråga eller ältande är det lätt att hamna i bitterhet. Bitterheten förpestar hela livet och lägger sig som mögelsporer som kan gro och förstöra så mycket. Därför är attityden viktigt. När jag i somras började måla upp orosbilder i mitt huvud om hur dåligt en del saker skulle bli fick jag denna mening av en vän: “Nu är det dåligt, nu gör vi det inte värre än vad det är”. Den meningen har hjälpt mig att komma ifrån mina gnagande orosbilder.

Idag har jag vant mig vid mitt solgula hus, och jag gillar faktiskt den varma färgen. Det var inte som jag ville, eller tänkte mig men jag har accepterat det och njuter av att självaste huset känns lika inbjudande och varmt som solen själv.

Kommentera

*


2 × sex =