Händer

Idag har jag varit hos frisören. Förra gången var för ett halvår sedan så nu var det verkligen dags att få bort lite kluvna toppar. Jag bryr mig så lite om frisyrer och är allmänt ofåfäng. Samtidigt vill jag så klart kunna se fräsch ut….om jag behöver…. : )

För mig är ett frisörbesök en stund av “egentid”, att få bli ompysslad och få dricka gott kaffe. En och annan tidning bläddrar jag i och suckar åter igen åt all tid och alla pengar vi lägger på yta, och jag är i samma stund en del av den ytliga världen. Jag byter tidningarna mot mina egna tankar.

Fåfäng är jag ju på ett sätt, annars skulle jag inte klippa mig alls….och jag slingar håret också, så jag känner igen mig själv som blond ; ) Frisören börjar fixa och jag slappar av och bara njuter av pillandet i håret. Det var så jag somnade in när jag var liten. Mammas smekande händer över mitt duniga hår gjorde mig trygg. Jag gillar det fortfarande. På denna salong går man ner en trappa när man ska skölja håret. Där får jag hårbottenmassage i dämpad belysning och till lugn musik. En så härlig stund av avslappning.

Sen börjar frisören att klippa. Jag är så glad för just dessa mjuka händer. Hon klipper med omsorg som känns ut i fingertopparna. Det är en njutning att få känna sig sedd med varsamhet. Jag har flera gånger träffat på frisörer där de varit så hårdhänta att jag längtat därifrån. Den stund som skulle vara egentid och njutning blev till “kan det inte vara över snart”.

Åter igen är det möten mellan människor, och denna gång sker det genom händerna. Idag med ömsinta händer. Händer som formar. Händer som tar hand om. Händer som ger. Händer som får. När någon ger massage frigörs samma lugnande hormon i givarens kropp, det gillar jag så mycket. Båda vinner.

Hur använder du dina händer? Är de hårdhänta eller möter du andra i varsamhet och ömhet?

Kommentera

*


ett × 8 =