Handvård

Jag tog mig lite extra tid i morse att vårda mina händer. Händer som jag skrev om igår och som jag funderar lite extra på nu. På badkarskanten står ett set med handvård, blicken landar på det och jag sätter igång och smörja in händerna. När jag i vanliga fall brukar göra detta glömmer jag ofta den första av de tre creamerna-den superfeta. Den är som ett skydd för hyn till steg nummer två då händerna ska peelas. I den lite mer flytande massan finns bitar av aprikoskärnor som skrubbar eller slipar huden. Det tar bort gamla hudavlagringar, smuts och hårdheter. Sen ska händerna sköljas rena i varmt vatten för att sedan smörjas in med en mjukgörande handcreame. Så skönt! Händerna är nu beredda att ta nya tjänande tag : )

Jag tänker att det är så här i goda relationer där jag i ärlighet kan säga saker som jag känner, tänker eller reflekterar över. När jag har stor omsorg om andra och stöttar andra, när jag lyssnar till den andres behov och verkligen lyssnar med hjärtat fungerar jag som den feta feta skyddande creamen för min medmänniska. När jag sedan har lyssnat och frågar om det är ok att jag delar det som jag tänker på i mötet med den andra kan det vara som peeling. Det kan skrubba och slipa bort hårdheter och göra händerna mindre smutsiga. Sen ska allt det jobbiga sköljas bort kanske med hjälp av rent vatten,kanske med hjälp av tårar där tunga tankar kan kännas lättare när vi ärligt delar det vi står i. När jag sedan åter igen fyller på med bra saker hos den jag pratar med blir det som den mjukgörande creamen.

Allt för ofta kanske vi över lag glömmer den första feta creamen. Förtroendet, omsorgen, tiden att verkligen lyssna och stötta innan steg nummer två. När jag glömmer den feta creamen kan jag skada huden, då kan det slipa så där på djupet så det blir sår. När jag bara slänger ur mig kritik och ska tillrättavisa och säga vad jag tycker kan det verkligen såra om jag inte först har visat omsorg.

Flera gånger har jag hört i konfliktsituationer: Ros, Ris, Ros. Först ge positivt, sedan komma med konstruktiv kritik sen knyta ihop det med något positivt. På det sättet visar jag att vi är medspelare och inte motspelare till varandra.
Låt oss i ömhet använda våra händer och våra ord för att finnas till för varandra.

Har du tänkt på hur du säger det du tänker, känner eller reflekterar över?

 

Kommentera

*


8 × åtta =