Hemlös

Återigen en fredag med Skavlan. Från jagandet av lyckan i livet genom inredningsperspektivet med Fredrik Lindström och Henrik Schyffert till en livshistoria om en man, Raine Gustafsson, som varit uteliggare i 20 år. Kontraster som ger en lite perspektiv på hela tillvaron.

Det finns idag 25 000 hemlösa svenskar och norrmän. Alltså 25 000. Helt obegripligt! Raine har precis fått en bostad och är glad över den soffa och säng han fått tillsammans med de TV-apparater han har, att titta på tv hjälper honom att somna. Han har kommit ut med en bok, då han har skrivit en sida varje månad i tidningen Situation Stockholm i 20 år. Alla dessa krönikor finns samlade i boken. Och han vill fortsätta skriva så länge nån vill läsa.

Samtalet rör sig om hur det är att bo ute kylan, på vintern och på sommaren då det kan vara varmt på dagen och nästan 0- gradigt på natten och då kan det vara tufft när man inte är rätt klädd. Raine säger också det som jag så ofta säger: “Man kan inte jämföra smärta”. Han har överlevt trots sina motgångar, andra gör det inte fast man kan tycka att det inte verkar vara en stor motgång. Vi behöver inte döma varandra bara konstatera att vi tänker olika, vi vågar vara olika sårbara och tar hjälp på olika sätt. Det är så tragiskt när vi inte får vara med och hjälpa till utan att människor går under ensamma. Men vi har helt unika livshistorier, bakgrunder, erfarenheter, krav, omständigheter, val vi gjort, genetik, socialt skyddsnät osv så det går inte att jämföra våra liv. Vi står där vi står.

Tänker på Olle Carlsson, prästen som skriver böcker och själv varit alkoholist. Han skriver något i stil med. “Pappa bjöd i en hemlös på fika och han stannade i 18 år”. Det är ett fantastiskt sätt att visa medmänsklighet! Vi kan göra det genom att le, ge av vår tid till samtal, göra människor synliga-inte av skuld utan av kärlek till människan.

Idag samlar man i Stockholm in kläder till Stockholms hemlösa på olika ställen.Raine berättade igår att det även är svårt i januari och februari. Han sa något tänkvärt ungefär så här: “De som ger har oftast inte så mycket själva så när det ger till jul har de inte mer sen”. Alltså de som inte har så mycket är ändå villiga att dela med sig.

Vi är många som lever ett liv i överflöd och som verkligen kan plocka fram en jacka från vinden eller ge något annat som passar. Inte av skuldkänslor utan av kärlek. Jag är så emot att göra saker för att någon försöker ge mig dåligt samvete. Däremot så älskar jag att ge när det har väckts något i mig av att jag kan vara med och förändra och påverka. Vi kan göra så mycket mer för våra medmänniskor än vad vi tror, vi är inte så hjälplösa som det verkar.
Om vi börjar med att älska och tjäna varandra i hemmet, kommer vi få barn som också vill ge. Så kan vi gå ut till grannar och andra människor och fortsätta det goda arbetet. På det sättet förändrar vi världen b l a för någon av de
25 000 människor som inte har någonstans de kan kalla sitt hem där de kan vara trygg i sin borg. En varm jacka, en smörgås eller en blick och ett leende kan förändra världen. Eller varför inte bjuda in någon i värmen på julafton och utmana dig själv? Prova så får du se!

 

Kommentera

*


4 + = åtta