Hjärnåldern

Tiden med en 5-åring är alltid utmanande eller rolig. Utmanande i tålamod och i vårt fall med gränssättning då vi har en mycket företagsam 5-åring. Han kan definitivt själv. Väntar inte in oss utan tänker att han kan det mesta själv, vilket funkar så bra för det mesta. Just i denna stund slår han in ett paket. Från början tar han bara för givet att han kan vilket är så positivt tycker jag. Snart kommer han på att det var svårt men tillsammans kan vi hjälpas åt och vika och tejpa. Stolt tittar han på sin present och skriver namnet utanpå, frågar lite om ä och ö.

Det roliga ligger i hur de prövar sig fram i tanken och med orden. Det abstrakta och osynliga ligger långt bort i tanken och det konkreta och praktiska ligger nära och självklart. Så när 5-åringen nu får uppmuntran i hur han tänker matematiskt svarar han: “Jag har kommit in i hjärnåldern förstår du”.

Han tänker bra för att han är i hjärnåldern-så självklart! Så nu är en period där mycket uppmuntran kan ges på alla de områden han är bra på, så självförtroendet stärks. Och jag ska fortsätta uppmuntra honom i att han är så älskad för den han är, sin personlighet oavsett vad han kan. Då kanske han kan möta kommande tider då kan kommer förstå att han inte äger i allt han gör, och varje motgång känns som en sten. Låt oss fylla vara barn, andras barn, och varandra med kärlek och uppmuntran så de har en förutsättning att förstå att de duger som de är, i tider av hjärnålder och stenålder.

Kommentera

*


fem + 9 =