I djupet ligger rikedomen gömd

Gårdagens facebookstatus löd: “Inget inplanerat. Alltså finns chansen att det kan hända precis vad som helst. Spännande!” Fick snabbt svar att en vän funderade på ett besök i Falu Koppargruva och vi som var på semester några mil därifrån hakade på. Hålet, brottet, från gårdsplanen jag tittade ner i från marken var gigantiskt och det bjöd på alla möjliga brun/röda nyanser. Efter tekniska utmaningar för barnen, lunch -som blev en vuxenutmaning i tålamod, och väntan kom så stunden då vi skulle ner i gruvan. Hjälmar på, cape på. Det var svårt att urskilja vem som var vem när alla hade samma skyddsutrustning, bara längden på människan var vägledande. Mellansonens hjälm var för stor så den ramlade av lite då och då under vandringen, allvarligt sa guiden att han måste ha hjälmen på!

Många, många trappsteg tog oss ner och djupare in i gruvan. Det sipprande Vattnet spelade sina små melodier längst bergets lodräta linjer. Det svarta Mörkret lystes upp av lampor med jämna mellanrum. Historien om hur gruvarbetarna hade det förr i tiden då de klättrandes på stege bar sin fackla i munnen och därmed alltid hade svedda ögonbryn stannade för den inre näthinnan. Vi kom till ett ställe där guiden släckte allt ljus omkring oss. Allt blev fullkomligt svart. Märkligt nog blev alla tysta samtidigt. Utan våra röster var det svårt att förhålla sig till något, det fanns ingen vägledning alls.

Där nere finns skatterna: de dyrbara metallerna i berget-malmen. I gruvan behövs det trä till trappor, men också som stöttor i berget. Trä tillsammans med vatten är ingen bra kombination men tack vare vitriol, ett ämne som finns naturligt i berget, kan träet bevaras. Vitriolet skyddar träet från att ruttna. Samma vitriol har vi på vårt staket hemma, det gör träet vackert silverfärgat tillsammans med bets.

Fick en bild av mitt eget inre med hjälp av berget. Så mycket finns i mig som från marken och ytan inte syns. Ett djup som kan ta mig långt ner, långt in om jag vill och vågar. Utan ljuset kommer jag inte långt då jag skulle behöva treva mig fram, känna mig fram för att hitta en väg. Jag skulle lätt kunna falla, undrar hur hopplöst det skulle kännas när facklan efter sina två timmars brinntid sa farväl.

Ljuset blev livsviktigt i gruvan, så i mitt eget liv. Ljus som också kan vara värme i det råa, kalla. I gruvan som i vår kyliga, för att inte säga, frusna värld där Girighet armbågar sig fram före Godheten, före Barmhärtigheten. Vi tänker så mycket på oss själv att våra varma hjärtan blir till sten. Kall sten. Girigheten som vill ha mer, vill ha större, vill ha lycka och välgång helst utan att det ska kosta, kan verkligen göra ett varm hjärta kallt.

“Jagar efter vind”, en sång jag skrivit och ett uttryck som jag fastnade för i Predikaren i Bibeln och som säger så mycket om vår egen fåfänga -att vi jagar och försöker greppa det ogreppbara. Fåfänga är yta och oväsentligheter för mig även om jag tydligen besitter en del av det själv då jag kämpar med att bära cykelhjälm men bara inte vill för det inte är snyggt, så helt befriad är jag inte. Den hjälmen, det skyddet behövs för att skydda det inre, skydda hjärtat. Integritetens och Ärlighetens hjälm, Trofasthetens och Godhetens hjälm, Barmhärtigheten och Vishetens hjälm. Ett skydd för huvudet så hjärnan kan se upp för de faror som försöker släcka facklan, som vill sova längre än de två timmar den brinner, som kan tänka och fokusera på att hålla ljuset levande där värmen och vägledningen finns. Den fantastiska Kärleken är som vitriolet- den bevarar.

I sången om Lyckan, Girigheten och Fåfängan lyder delar av sista versen så här:

“Hemligheten finns i djupet det ska du vårda om värme får råda kan livets källa flöda fram utan gräns så saligheten känns. I hjärtat ligger rikedomen gömd…….I Psaltaren står det just: “Av allt det du ska bevara ska du bevara ditt hjärta ty därifrån utgår livet”. Vackert, och ännu bättre: jag tror det stämmer. Med bevarade hjärtan kan vi sprida värme till vår frusna värld och då blir det spännande på riktigt -då kan vad som helst hända!

Kommentera

*


− 3 = fyra