Instinkten var att hålla hårdare

För många många år sedan åkte jag vattenskidor på somrarna. Kändes då som det var en svåröverträffad frihetskänsla när solen sken och vattnet låg likt en spegel i Mälaren. En gång skulle två killar köra båten och direkt skulle de dra på farten, vara lite coola inför varandra. Jag som inte var beredd, och som har enorm respekt för vatten, höll ett allt krampaktigare tag om linans handtag och kände hur jag förlorade kontrollen. Försökte skrika till killarna i båten som mest var koncentrerade sig på sig själva. Det slutade med att jag föll…hårdare än jag gjort tidigare..

Min instinkt var att hålla fast, ännu hårdare.

Det fanns ett bättre sätt att göra som jag bara inte tänkte på, ett sätt som hade gjort att killarna i båten inte fick grepp om mig, och deras lek hade varit över.

-Att släppa taget!

Det slog mig aldrig att jag hade möjligheten att släppa taget och i förlängningen ta kontrollen över det som hände. Har man inte det “verktyget” är det svårt att använda det.

Jag har de senaste åren bla fått lära mig att släppa taget om min pappa, min mamma, min svärmor, ansvar, yrkesroll, perfektionism, krav, tanken om min egen tillräcklighet, tiden prestationen. Många av de som inte gått igenom svårigheter, eller som inte vågat möta dem rättare sagt, kan säga: “Du måste släppa det där nu och gå vidare”. Hur kan man släppa taget om man inte VET HUR man ska släppa taget, om man inte vet att den möjligheten finns? Våra mönster är så invanda, hur vi möter problem med att torka den andres tår och säga-”var inte ledsen”, eller “du ska se tiden läker alla sår” ungefär som tiden, enbart, kunde läka de känslomässiga sår vi känner.

Första steget att släppa taget är att sätta ord på sina känslor, har du inte egna ord, låna från en nån annan -en sång, en dikt, något som nån annan formulerat men uttala att “så här känner jag”. Sen finns det fler steg i att släppa bla att be om ursäkt för saker man gjort, eller tackar för saker man är tacksam för så man blir hel i relationen. Att släppa ansvar kan vara att ta modet att våga vara i kaoset, i stök, så andra ser vem som egentligen gör vad och en bättre arbetsfördelning kan skapas.

Ibland ligger det en enkel lösning bakom det stora vi målar upp av svårigheter eller de svårigheter som är verkliga.
Vågar du släppa?

Kommentera

*


+ 8 = femton