Integritet

I vintras såg jag denna skylt om “Tillträde förbjudet för obehöriga”, den satt på ett staket runt en lekplats som var avstängd. Ingen kunde längre komma in förutom de som skulle bygga om.

Min tanke med bilden gick omedelbart till ordet “integritet”. Jag slår upp ordet för att få den exakta betydelsen vilken är: orubbat tillstånd, okränkbarhet, oberoende.

Där innanför stängslet är den som får vara där oberoende av andra, ingen kan nå dit in, ingen kan utifrån ändra tillståndet. Vi väljer själva vilka vi släpper in och som får komma nära nära vårt innersta.

Jag själv är öppen med mycket, i ett första steg kanske det ser ut som om jag inte har detta stängsel om hjärtat, om mitt inre-att jag är en fullkomligt öppen bok hela tiden. Så är det inte. Jag väljer varje dag vad jag ska berätta, vilka ord jag ska använda, vem jag ska skriva om. I min roll som mamma blir det oundvikligt att nämna något om barnen. De har inte valt det, det är jag väl medveten om därför ska allt jag skriver om någon annan ske med största försiktighet. Där kommer fortsättningen på texten från skylten “ Målsmän ansvara för sina minderåriga”. Har jag egentligen rätt att skriva en staturad på fb, en blogg om någon annan än mig själv? Det är en fråga vi kan ställa oss varje gång vi knappar på tangenterna. Jag tror det går, om vi avpersonifierar så mycket som möjligt och inte är dömande. Balansgången är svår! Det kan vara enkla saker som att tacka något öppet och personligt för en trevlig fest vilket kan verka så bra och trevligt. Vem har sagt att motparten vill att dina 400 vänner ska veta att du har haft fest? Mycket gör vi av välvilja och ibland glömmer vi att det kan bli en integritetskränkning för våra vänner, våra barn eller någon annan i vår närhet. Vi är inte längre oberoende, någon vet mycket om mig som kan vara svårt att hantera.

Jag ser två diken med integriteten. Det ena är att vara för öppen. Det finns knappt något mer att utforska, inga val görs vem som får veta vad om ditt inre. Det blir extremt sårbart då alla runt omkring inte kan hantera information med respekt. Vi ska inte veta allt om alla. Om stängslet är borta kan andra lätt komma åt dig, ditt orubbliga tillstånd kan snabbt förändras till en katastrof då lekplatsen kan gå in och demonteras av obehöriga.

Det andra diket är att ha så stark integritet att stängslet byggs på så stor yta av ditt inre att knappt någon kan få komma in. Rädslan för att skydda sig och sitt inre kan bli ett hinder för olika relationer. En livskamrat kanske inte ens kan knacka på och arbetskamraterna blir svåra att möta.

Jag tänker mig något mitt emellan med en ständig reflektion över vad som är realistiskt. Det kommer att vara olika beroende på hur vi mår och vad vi gör. Min erfarenhet är att bygga ut stängslet för allmänheten i en period då jag mår dåligt men bjuda in några stycken som med klarhet kan få veta hur jag mår och vad jag brottas med. När vi är i chock t ex kan vi säga massa saker som ska ut, det ska vi inte göra öppet. När chocken har lagt sig och vi fått distans kan vi omformulera det vi varit med om, avpersonifiera och orden kan väljas med omsorg. Men jag tror det är viktigt att vara tydlig och informera andra te x med orden: “just nu har jag en tuff period så jag behöver dra mig tillbaka ett tag”. Ibland kan det räcka med en mening för att berätta något som med klarhet tar bort spekulationer. Det är också integritet för mig.
Att tydligt visa med handen och säga stopp till andra som kommer för nära utan att vara inbjudna är att visa på sin integritet. Det var någon som skrev till mig, “det som är nära är till för våra nära”.

Hur ser din integritet ut? Var har du ditt stängsel just nu? Vilka är dina nära som du delar mer med än andra?

Kommentera

*


fem − = 2