Jag är här

En dag som denna, långfredagen, har jag tittat på filmen “The Passion of the Christ”. Berättelsen om påskdagarna för 2000 år sedan. Hela grunden till varför vi i Sverige, som kristna, firar påsk-långt ifrån påskkärringar och godis i massor.

Filmen är verkligen lidandes film. Större delen handlar om hur Jesus misshandlas, torteras, nedvärderas. Emellan dessa fruktansvärda scener, där jag blundar för det mesta, kommer glimtar från hans barndom, hans liv som snickare, och undervisare.

Två saker berör mig till tårar, förutom det lidande man känner. Det ena sparar jag till en annan dag, det andra är en scen från när Jesus, sönderpiskad, bär sitt kors under lång tid och sedan faller till marken och blir liggande där. Hans mor, Maria, finns i närheten och springer fram till honom och säger “Jag är här”. Sedan en glimt tillbaka där Jesus som barn ramlar och Maria släpper allt hon har i händerna för att springa bort till sin son, ta honom i famnen och så säger hon “Jag är här”.

Det är så det är att vara förälder, att finnas där. Vi kan inte bära korset åt våra barn, vi kan inte gå i deras ställe men vi kan finnas som något fast och kärleksfullt, som ömma händer som smeker över håret som tröst till barnet som är rädd eller sårat. Någon som går bredvid.

En del barn och särskilt tonåringar vill inte ha föräldrarna bredvid, vill inte att vi ska springa efter. Vi kan ändå säga: “Jag är här”.

För andra, oftast vuxna barn, som ställer till det för sig, kan inte föräldrarna finnas tillgängliga, de måste säga nej för att själva inte bli medberoende. Så länge barnet t ex tar droger kan man inte släppa in barnet och bereda plats, för det signalerar att “det är ok det du gör”. Vilken oerhörd smärta det måste vara, att neka sitt barn tak över huvudet eller mat för dagen. Pratar man med fd missbrukare så säger de att det är så det måste vara. Annars kan de hålla på tills de dör, och många gör det också tragiskt nog.

Som jag har berättat tidigare handlar min första skiva om att vara förälder och ett Guds barn. När jag själv inte har några föräldrar i livet att springa till och vara liten hos är det fantastiskt att få komma till Gud, som hans barn och höra hans röst “Jag är här”. Och med påskens budskap med försoning och förlåtelse inbjuder han till eftertänksamhet och självrannsakan och säger “Jag är här, kom till mig”.

Kommentera

*


− 3 = ett