Kalla händer men varmt hjärta

Ännu en dag med kalla händer. Jag börjar min arbetsdag med en stor mugg te. DSC_0090r värmens skull. Händerna omsluter den där muggen gång på gång och värmen stannar en liten stund. Det är som om händerna blir påminda om att det finns en annan verklighet är det där frusna och stela som ibland värker in till benen. Ibland när jag hälsar på någon genom att skaka hand, ryggar en del tillbaka för att min hand är så kall. Jag brukar då le lite och säga: ”Kalla händer men varmt hjärta”. Det blir lite forcerat, fast det inte är menat så. Inte mindre sant för det.  Den där värmen från den varma muggen värmer bara på ytan, jag vet det. Ändå blir jag ju lite varm av det. Jag vet att jag behöver få upp blodcirkulationen för att få varmare händer, en process som sker inifrån och ut. Jag som inte är så förtjust i att träna får en utmaning här. Minnet av hur värmen känns kan ge mig motivation att röra på hela kroppen.

Jag tänker att mycket av det jag gör i SjälaBorgen, i min grupp Syskon stöttar, i den här bloggen, i texterna till mina sånger, det är en påminnelse om en värme men som ofta stannar på ytan för någon annan. Vi kan beröra varandra med våra ord eller handlingar om de är från hjärtat, men för att äga den kärleken, den värmen, behöver den komma inifrån och ut. Så alla mina frågor om hur vi kan göra gott för varandra t ex blir ju bara lite skrap på ytan och skulle kunna misstolkas som en fråga om moral. Detta är klurigt, för vi kan förledas av att tro att det är de där goda orden eller handlingarna i sig som ger en bestående värme. Det kan då lätt bli en prestation att göra gott. Mina uppmaningar att jobba för det goda blir som den där värmen från muggen, det som kan komma utifrån.

För den som själv vill äga värmen som ett ständigt flöde kanske behöver ”jobba” på ett annat sätt med sig själv. Det kan ju ske på olika sätt, på olika plan. Det är personligt beroende på varifrån man kommer, vilka erfarenheter man har. I mitt fall började min inre ”blodcirkulation” genom att jag tvingade mig själv att vara tyst, still och att jag försökte vara helt ärlig i det jag upplevde. I det ögonblicket när jag inte kunde prestera något ända litet, var det som om jag kunde ta emot en kärlek där jag fick uppleva mig älskad för den jag är. Den processen var helt min egen, precis som din väg och din process är helt din egen. Allt det som kommer inifrån kan bli en rörelse om man vill öppna på den inre dörren, den som du själv väljer om du vill glänta på. Om något successivt har stelnat till i ens inre kanske man inte ens är medveten om det, men ett stråk av värme kan påminna en om skillnaden. Och en sång, en bild eller några ord av uppmuntran kan vara det som faktiskt hjälper till att vilja öppna upp.

Du kan få vara den påminnelsen får någon annan genom den värme du bär på, eller så kan du få ta emot den om du själv behöver.

 

Kommentera

*


5 + ett =