Lärling

En ny termin är snart igång. Barn, ungdomar och vuxna utbildar sig för livet i skolbänken eller på nåt annat ställe. Man kan gå bredvid en mentor, titta på hur den utför ett arbetet och försöka göra likadant själv. Man har lärt sig något genom att titta på någon annan. Förr utbildade man sig helt genom att vara lärling hos någon, efter praktiken blev man gesäll där man åkte runt till andra fullärda personer, mästare, för att sedan själv bli mästare inom sitt arbetsområde. Det kunde vara olika slags hantverk som smed, skomakare eller snickare.

Så ofta hör jag orden till mig eller till andra: “Du har lärt mig så mycket”. Jag eller någon annan kan inte lära dig eller någon annan något. DU lär själv. DU tar in det du ser, gör efter, härmar, tränar så att DU lär dig något. Vi som undervisar eller är förebilder på olika plan är den som går före, den som vägleder och visar att det finns en väg. Pedagogen, vännen, föräldern hjälper till att berätta på ett sätt som du förstår. Och vilken glädje det är när det där mötet sker, som gårdagens blogg handlade om.

Var och en gör alltså utvecklingsarbetet själv och hur det går beror ju så klart på en mängd olika faktorer: intelligens, motivation, närvaro t ex. Jag tänker att en person som är utvecklingsstörd inte kan ta in och lära sig även om de har motivation och närvaro. Nån annan kan sitta av en hel utbildning men ha tankarna på annat håll, eller vara antagen till en utbildning men är omotiverad att ta sig till skolan för att man inte kan se vad utbildningen ska ge en i framtiden.

Jag tänker mig att jag är en lärling i livets skola varje dag. Inte någon mästare som är fullärd utan någon som är nyfiken på min egen utveckling. Det gör livet spännande trots motgångar som känns som berg att bestiga. Jag lär mig ju nåt om “bergsbestigning” med mina motgångar, kan jag tänka och kan konstatera att det kostar på känslomässigt.

I en tid då vi ska bli serverade, där rastlösheten och likgiltigheten hela tiden knackar på dörren vill jag sätta mig själv i rörelse och titta med nyfikna ögon på det jag ser. Därför vill jag också vara noga med vad jag väljer att titta på och lära av. Jag vill fundera på vilka mina förebilder är. Vem min mästare är. Åter igen handlar det så mycket om vad jag fyller mig med. Det jag fyller mig med, fyller jag på sätt och vis mina barn med. Det kan vara en vägledning för mig om jag är osäker på om det är sunt det jag håller på med. Omsorgen för mitt barn kan i många fall vara tydligare och större än omsorgen om mig själv.

Så jag fortsätter att lära mig, att var lärling så mina barn förhoppningsvis också vill vara lärlingar nu och i framtiden. På det sätter fortsätter jag bygga min karaktär, min personlighet och fyller på min kunskapsbank. För den som söker visheten finns mycket att utforska och det arbetet fortsätter jag gärna med.

Kommentera

*


fyra − 2 =