Läsa med sinnena

Tänk att vi människor är utrustade med ögon, öron och röst. Ögon att se med, öron att höra med och rösten att uttala ord, skrika, ropa och sjunga med.

När alla dessa tre kommer ihop är det lättast att försöka förstå vad mottagaren vill ha sagt tycker jag. Kanske är det därför min passion för verkliga möten finns. När jag nu skriver här kan ni inte höra med vilket tonfall jag har på orden. Om de är lekfulla, uppmanande eller eftertänksamma. I det verkliga mötet är det inte enkelt, men mindre svårt att läsa av det som står bakom orden.

När jag berättade för en vän att min svärmor dött, hon sa: “Det såg jag på långt håll!”. Förmodligen såg hon på mitt kroppsspåk att jag hade det jobbigt, att mina steg kändes som om allt gick i slowmotion. Vi kan läsa in så mycket när vi har tillgång till flera sinnen som syn och hörsel.

Barn är ofta tydliga med vad de vill och jag försöker lära mina barn att fråga om de får t ex saft istället för att snegla på saftflaskan och sucka över hur enormt törstiga de är. Jag säger att “jag inte är tankeläsare så du måste berätta och vara tydlig med vad du vill så kanske jag kan hjälpa dig”. Läser man av sina barn med hjärtat istället för bara med orden så ser och hör vi så mycket mer än just bara ord.

Själv är jag bra utrustad att läsa av med hjärtat, en bra tillgång i mötet med andra men också enormt sårbart för jag väger andras ord och har ibland svårt att släppa taget om orden när jag hör andra saker bakom dem som gör ont.
Ändå väljer jag att se det som en gåva att läsa med hjärtat.

Människor som har sk bokstavskominationer som ADHD eller autism har svårt att läsa med hjärtat. De hör bara själva orden. Hörde en tjej med autism som berättade om sin uppväxt där hennes mamma ofta frågade henne om hon kunde städa sitt rum. Hon sa “Ja, visst”. Hon städade dock inte rummet för hon svarade på frågan OM hon KUNDE städa. Mamman skulle alltså uppmanat henne kort och gott “Städa ditt rum”. Visst låter det tråkigt och hårt men lättförståeligt för en som bara läser orden. Tänk hur mycket gnäll och missförstånd som skulle kunna tas bort om denna tydlighet fanns hos omgivningen för dessa personer. Så låt oss hjälpa varandra att vara tydliga med vad vi menar, att inte ta för givet att någon är tankeläsare, att någon annan kan veta hur jag tänker, hur jag mår.
När vi vågar sätta ord på det vi känner blir det så mycket lättare för omgivningen att läsa av oss och vi kanske tom kan börja läsa varandras hjärtan och vårat eget.

 

Kommentera

*


tre + = 11