Lev som ljusets barn

Idag har jag sjungit på en vigsel. Kom som tur var i min finklänning från förra året! Toppenbra! En lång resa ut till kyrkan med ett fint samtal med min pianist om människors godhet och om hur vi hanterar sanningen. När vi kommer fram till kyrkan ser vi att hela sällskapet, som kommer med båt, är på väg in i kyrkan. Snabbt får jag klä om i bilen. Försöker massera bort strumpmärkena på vaderna så det inte ska synas så mycket. Resten av sällskapet har frack och långklänning. Direkt känner man sig lite underlägsen på nåt sätt. När alla är så fint klädda och allt är så bra ordnat är det så lätt att det blir så högtidligt att spänningen tar överhand. Ytan blir viktigt.

Inga av mina fördomar besannades. Vilken lycka!! Prästen var helt underbar. Jag har sällan känt mig så delaktig i orden på någon annans bröllop. Han började med att säga “Livet är en improvisation”. Va bra!!! Det är så det är, vi har våra planer men det blir ändå som det blir. Vi får hitta nya vägar hela tiden. Han var så avslappnad och det smittade lätt av sig på gästerna som i sin tur tog emot varje ord i min sång. Alla murar mellan oss var borta, som om jag såg personerna bakom alla fina klänningar och frackar. Jag hoppas de såg en del av mitt sanna jag också.

Full av medmänsklighet och värme mötte prästen dessa två och gav dem så bra ord deras första dag som makar.
“Lev som ljusets barn – ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning.” Det ordet var från Efesierbrevet i Bibeln och jag tycker det sammanfattar så mycket av vad en relation bygger på-godhet, rättfärdighet och sanning.

Så sammanfattades hela dagens samtal och tankar med de blickar av godhet som gästerna mötte mig med. De vill jag reflektera, stråla till andra och fortsätta att sprida ljuset.

Kommentera

*


sju − = 0