Lista det goda

Vägen är målet. Processen är självaste grejen. DSC_0618Svårt att ta in om man är en person som gärna vill ha svar. Jag drar mig mer och mer mot att frågorna är intressantare än svaren men även den processen tar tid att ge plats för. Ibland är det lugnt i sorgerna, andra dagar gör den sig påmind så det hugger i bröstet. I veckan har jag varit i studion och sjungit in några sånger. Solen som jag längtat efter har mött mig på morgonen och öst sitt ljus över mina dagar. Som om jag fått lite extra kraft när jag ska ta mig ner i källaren till det rum utan fönster för att spela in sångerna. Jag gav mig på sången till min pappa, ”Saknad” och bestämde mig för att inte trycka i för mycket i sången till de tagningar vi inte ska använda, ibland kan minnet kosta för mycket av den smärta man känner. Ändå vet jag att det är i den smärtan jag behöver vara den dag jag ska lägga den på riktigt, det är då den kommer att nå fram till någon annan. Men jag gjorde ett val, just nu vill jag inte åter igen drunkna i mina känslor. Det finns verktyg för det, har jag lärt mig ; )

Saknad ja, det tog några år innan jag riktigt landade i att min pappa inte fanns här nära och jag kunde ringa honom. En dag bara slog det mig att jag saknade honom som mottagare, både som mentor men också för min kärlek. Och framför allt som orden som blev slutorden för sången: ”Det som tagit mest på mig, vad jag saknar att älskas utav dig”. Orden tror jag många kan känna igen sig i, om än resten av sången är en beskrivning av min personliga relation med min pappa. Många kan uppleva en saknad av någon som man önskar fanns där, kanske en pappa som lever men som man inte har kontakt med.

I dessa tankar som saknaden väcker bestämde jag mig idag att skriva ner allt bra som har hänt mig den senaste tiden. Saknaden blir som en pusselbit som saknas i ett pussel. Med sången så beskriver jag det tomrummet. Men för att hjälpa mig själv att inte fastna i det som jag inte har och inte kan påverka ville jag fokusera på allt det bra runtomkring mig som också är en del av mitt pussel. Jag vill lyfta fram allt det goda, all uppmuntran, alla sköna möten, blickar, ord och bekräftelse som jag fått den senaste tiden. Jag valde att skriva ner de så jag minns till en annan dag, när den själsliga hösten eller vintern visar sig. Med på listan kommer också en skön tacksamhet att jag har fått känna en så fantastisk människa som min pappa, så full av kärlek, medkänsla och empati : )

Märkligt nog blir jag så glad åt mina senaste månader, som faktiskt varit väldigt jobbiga. Jag ser idag att de leder mig framåt. Det som jag trodde var ett svart hål visade sig vara ett dike jag kunde komma upp ur med hjälp av andra, och min egen vilja till förändring.

Åter igen blir paradoxen så tydlig: glädjen och sorgen kan finnas där samtidigt. Som två barn jag håller i varsin hand. Ibland klämmer den ena hårdare och ibland den andra. Men båda finns där och går bredvid mig.

Solen fortsätter le mot mig idag, det blir som om det där lilla glädjebarnet klämmer om min hand. Jag gillar det! Tack Solen! Och tack alla som är ljus i mitt liv!

Kommentera

*


9 − ett =