Lite (morgon)gympa

Vi sätter oss i bilen och en av sönerna säger: “Jag gör lite morgongympa med stolen (bilbarnstol/kudde). Jag inser snabbt att det där är inte gympa, han vill sitta i framsätet i stället för på hans plats i baksätet. Så jag frågar tillbaka “Vill du sitta fram” “Ja!”, svarar han direkt. Jag säger “Det är mycket bättre om du säger vad du vill direkt så slipper jag gissa”.

Jag tjatar lite om att jag tror allt handlar om språket, vad vi fylls på med men också hur vi lär oss använda språket. För att utvecklas måste vi öva oss på olika saker. De som kan spela piano har övat mycket först, de som kan laga mat har övat sig på det. Hur kan vi öva våra barn att använda språket? Nu tänker jag främst på det talade språket.

Vi runt omkring ett barn ska uppmuntra dem och utmana dem till att använda orden. Ibland tror jag det är en nackdel att vi vuxna, som i mitt exempel ovan, förstår våra barn så bra, för det kan hindra dem i deras språkliga utveckling. Många barn använder ettordsmeningar. Ett barn går in i köket och säger “vatten” som en tvååring fast de är betydligt äldre. På det sättet kommer vårt språk att utarmas om vi nöjer oss med det enkla språket.

Jag tror vi kan öva våra barn genom att lyssna på dem när de pratar så de blir frimodiga i talet och de känner att de har mottagare. Att det de säger är viktigt! Jag tror vi kan öva dem genom att prata MED dem, föra en dialog, istället för att som så många gånger tala TILL dem genom tillsägelser eller befallningar. Sen tror jag vi kan utmana dem då och då och be dem förklara igen fast vi egentligen förstår och öppna för att de kan behålla sina föreställningar om saker utan att bli tillrättavisade om hur saker ligger till. Låta deras process vara deras, låta dem upptäcka saker själva.

Vi kan ge dom lite gympa med orden och då spelar det ingen roll om det är morgon, middag eller kväll!

Kommentera

*


− 6 = två