Livet flödar, i all sin förgänglighet

Vi närmar oss Allhelgonahelgen. En påminnelse om Livets förgänglighet. 
Vattenflaska
Vi förändras ständigt på utsidan och insidan.

För några år sedan klev jag in i en butik och möttes omedelbart av en säljande kvinna som frågade mig om jag visste att huden förändras drastiskt efter 35 års ålder. Hennes nästa fråga var en gissning på min ålder…..”Är du 36 eller 37 år?”. Hon kunde avgöra min ålder på mina rynkor. Hennes gissning stämde och jag slogs av hur snabbt någon kan trycka på möjliga ömma punkter för att få sälja olika produkter. Jag köpte ingen creame, den gången. Jag har funderat på den där händelsen flera gånger. Huden ändras och vi ska vårda oss själva, så långt är jag med. Men rynkor i sig är inget som jag vill gömma undan. De är en del av livet och dess förgänglighet. Jag är 39 år och ser gärna ut som 39 och inte 19.

När jag senast var och sjöng fick jag en annorlunda gåva som tack. En flaska vatten från en källa i trakten. Vilken fin present! Jag hade sjungit min sång ”En spröd blomma” där texten går just ”Ge mig ljus och ge mig vatten och vårda mig som den dyraste skatten. Ge mig tid så ur det tomma ska ni se en spröd blomma.” Gåvan blev både ett svar på min önskan i sången och ett symboliskt sätt att ta emot något från en annan dimension -ett levande vatten som kan få strömma på insidan. Insidan som för mig varit lagd i mörker där jag vandrat på torra marker under en tid.

Jesus säger till en kvinna som står vid en brunn där han ber henne om hjälp att få upp vattnet ur brunnen: ”Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” Kvinnan tog till sig allt Jesus sa den dagen och hela hennes liv förändrades. Det var ingen produkt som skulle säljas. Det var ett erbjudande om att ta emot något han ville ge.
”Om du visste”….Jag tror orden är sagda med förundran, förväntan och ett hopp om helande för kvinnan som på så många sätt var trasig. Jag tar med mig de orden idag och tänker att jag snuddat vid det levande vattnet och att jag längtar efter mer av det. Kanske det vattnet räcker även till utsidan, till självaste kroppen som behöver sitt för att fungera och i en acceptans att livet förändras. Huden får rynkor och det är ok. Jag är viss om att jag är sedd som den dyraste skatten i Guds ögon. Och gäller det för mig, gäller det även dig. Med eller utan rynkor, med allt vi bär på. Vi får komma som vi är. Inget behöver gömmas undan för Gud. För mig blev denna visshet i hjärtat om att jag är älskad, vägen ut från öknen till grönskande platser. Där livet, i all sin förgänglighet, flödar.

 

Hela berättelsen går att läsa i Bibelns bok Johannes, kap 4.

One Response to “Livet flödar, i all sin förgänglighet”

Read below or add a comment...

  1. Melina says:

    Riktigt fina inlägg du skriver! Älskar din blogg 🙂

Kommentera

*


+ nio = 18