Lyssna till äventyret

Har idag förberett en samling för oss mammor som har pojkar. Selektivt att bara träffa pojkmammor, eller? Jag vågar sticka ut hakan och säga att min känslomässiga sanning är att det är skillnad på killar och tjejer. Så klart är alla individer till att börja med. Vilket är skönt att alltid komma ihåg. Hur mycket vi än delar in oss så är vi till sist ändå individer som ska mötas med respekt för just den vi är.

Som jag skrivit tidigare brottas jag med att jag inte förstår hur mina barn, som ju är pojkar. Jag förstår inte varför de gör som de gör eller tänker som de tänker. Jag försökt läsa på om vad en del psykologer säger om saken.

Det som slår mig är att varje steg, varje sak är ett äventyr och en lek för pojkar. Jag förstår då lite mer av alla krigslekar om ont och gott, om hur man är hjälten som är odödlig. Jag förstår lite mer av alla legobyggen. Den kuliss den utgör för alla fantasilekar som försegår där inne. Jag förstår också att det inte är lika roligt att leka om man ska prata i vanlig ton, så klart en hjälte vill ropa ut sin storhet och motta äran i hans hjältedåd.

Försöker minnas hur jag tog mina steg som barn, var det äventyrsteg? Jo, visst var det steg där jag i klädde mig olika roller. Men mina roller var inte hjälten, räddare eller clownen. Jag lekte nog mer “familjelivet”, där de röda pionbladen blev den ljuvligaste saften till mina bjudningar, där sågspån och sand snyggt dukades fram som mat ute i trädgården.

När livet i så många år varit en kamp för att överleva dagen med minsta möjliga motstånd upptäcker jag, lite till min förskräckelse, att jag tappat en del av fantasin och lekfullheten i livet. Nu när jag har sett det har jag möjlighet att plocka upp den nästa gång jag ser den, att lyssna till äventyret, som kanske inte är samma äventyr för mig som för mina pojkar.

Om vi vågar stanna i äventyret och lyssna till det, kan det hända att våra barn bjuder in oss i den världen. Antar att det då finns spelregler som säger att man inte vill bli tillrättavisad om hur det ligger till i verkligheten, när äventyret i fantasivärlden är det enda som egentligen finns.

Kommentera

*


+ 3 = fem