Medhörning

Några sköna inspelningsdagar ligger bakom mig. Jag gillar verkligen att sjunga. bildGenom musiken visar jag mig själv som mest, tror jag. Min dolda insida gör sig synlig i musiken. Det är intressant, spännande och sårbart. Ibland känns det jobbigt för jag känner mig blottad, men ändå trygg där i studion. Sen kan jag välja vad jag vill dela med mig av till andra i musiken efter den är inspelad.

Många klassiska studionbilder är tagna när någon sjunger framför en mick, med lurar på sig. I lurarna finns musiken som inte ska gå in i micken, det man sjunger till. Det finns också medhörning i lurarna. Jag hör mig själv i lurarna för att på microdelssekunder kunna ställa in tonerna som ju formas i stämbanden (och hjärtat 😉 så de passar i pitch till musiken, så det låter rent helt enkelt. Tonerna i sig är dämpade toner men om man får ett sk reverb, en effekt som skapar efterklang på tonerna, är det lättare att ställa in tonerna med musiken. Det är som att sjunga i en stenkyrka där tonerna stannar kvar och lämnar en efterklang som man kan anpassa sig efter, annars behöver man ha sitt inre öra helt inställt på dessa toner. Det är inte alltid så lätt utan hjälp utifrån. Att sjunga handlar alltså mycket om att lyssna.

Jag tänker att det är så där när vi samtalar med varandra och säger precis vad vi känner och vad vi tänker, tillsammans med någon man har förtroende för. Man får en medhörare. När jag sagt saker högt tillsammans med någon annan så har det gjort mig både glad, generad eller ledsen för jag hör själv att orden inte stämmer. Men så länge jag höll orden endast på insidan var de alldeles verkliga för mig. Därför är det viktigt att sätta ord på det som händer och sker, på utsidan och insidan. Var och ens livsberättelse är viktig. I de samtalen kan vi komma med skärpa till varandra, reflektera tankar och lyssna in. En vän till mig brukar tala om rymd och frihet i relationer. Ord jag önskar även för mina relationer. En medhörande vän kan lyssna in det som sägs till den som känner sig dämpad och effekten kan bli att en efterklang skapas av det som sägs. Något att jobba vidare med för den som öppnat upp. Precis som gamla kyrkorum som ofta är utformade med rymd önskar jag också samtal mellan människor i ärlighet, barmhärtighet, respekt för rymd och frihet i livet. För ett liv som inte är dämpat utan alldeles levande.

Kommentera

*


tre × = 12