Milda ord

Till denna blogg som heter “Milda ord för själen” är ett ständigt tema just orden, de goda, milda, vänliga orden.

I veckan blev jag stum av min sons milda ord till mig då jag kom in hans rum där han spelade ett enmansspel. Jag började lägga mig i, ville ha de snabba svaren istället för att ge plats åt det egna upptäckandet och lärandet. Då säger han till mig helt lugnt och fint: “Mamma, du får gärna sitta bredvid och titta, men jag vill försöka själv”. Jag blev tagen av hans sätt att säga precis vad han kände med en mild röst. Precis det sätt som min mamma och pappa har pratat med mig. De har fyllt mig med de milda ordets väg, vägledande och tydligt utan att döma. När jag hör sonen säga samma sak förstår jag att det är en del av frukten av deras verk i mig. Samtidigt jobbar jag själv med orden, att inte provoceras utan ta tålamodet i hand när jag uttrycker mig. Svårt och så lärorikt och roligt när jag upptäcker nya bra sätt att säga saker.

När sonen var liten och han sa något på ett hårt sätt, gav jag honom ett exempel på hur man kan säga istället. Av en slump så härmade han mig första gången utan att jag bad honom. Det blev så bra, han fick öva sig på att säga orden flera gånger. Jag tog till mig den pedagogiken och fortsatte med det till de andra barnen med. Jag lärde mig nåt av honom som han inte förstod.

Jag tänker att säga saker på ett sätt som kanske känns svårt och känsligt är som att lära sig en ny sång. När jag sjungit karakoe och kaxigt valt en sång som jag “kan” har jag ofta upptäckt att jag inte alls kan sången om ingen sjunger med. Att lyssna på orden är inte samma sak som att säga ut dem själv. Jag som sjunger mycket vet att jag behöver tid för att lära mig en sång. Jag lyssnar in olika fraser, härmar, rabblar texten och sätter ihop det med melodin en del i taget. Det krävs övning. För mig är det också viktigt att förstå hela texten, jag slår upp ord jag inte förstår och sjunger inte saker jag inte kan stå för numera. Ibland lär man sig efter hand djupet i en sång-på gott och ont. När jag övat klart kan jag sjunga ut den från mitt inre.

För någon som har svårt att älska sig själv fick jag en dikt. Jag ser kampen med orden och hur hatet gör sig påmint och får ta plats så länge hon matar sig med det. Men så kommer de sista raderna:

“Jag är bra, jag kan och är värdefull – precis som jag är
Orden är som silke för min hjärna
Ju fler gånger jag intalar mig själv det
Ju mer försvinner hatet
Jag ler och jag kan se
För jag ska älska mig själv,
det kräver så lite energi.”

De goda, milda orden är som silke för hennes hjärna, så bra uttryckt. Det är viktiga ord att påminna sig om hur värdefull hon är. Ord som kan bygga upp något helt nytt, en ny sann spegelbild om hur dyrbar hon är. Ord som hjälper hennes själ att läka.

Kanske dagens utmaning är att reflektera hur du använder orden. Är de nedåtpuffar eller uppåtpuffar till dig själv och andra? Är orden ironiska, kränkande? Eller är de fyllda av kärlek och mildhet, som kan sprida det varma ljuset omkring dig?

One Response to “Milda ord”

Read below or add a comment...

  1. David says:

    Vad fint skrivet av dig. Jag kan verkligen instämma. Önskar dig en fin helg, David

Kommentera

*


fyra − = 1