Min bil och jag

 

Utsikten från 8 våningen är slående trots kvällsmörkret. Jag blickar ner och ser den upplysta parkeringsplatsen där bilarna står prydligt parkerade på rad däribland min klarröda bil….med bakdelen en halvmeter utanför parkeringsrutan : / Än en gång småler jag åt mig själv. Inte anklagande eller dömande bara konstaterande-jag behöver få bättre insikt om längden och bredden på min bil.

Mitt intresse för bilar är det svagast möjliga. Det är så bra att kunna ta sig smidigt från en punkt till en annan. Om det går smärtfritt, dvs bilen fungerar som den ska är jag nöjd. Så klart kan jag känna skillnad på en bil där man åker skönt och en där det bullrar eller känns osäkert-men det handlar om komfort och inte om kunskap om mekanismen i bilar i allmänhet. Som med de tekniska sakerna, som datorer t ex, har jag människor omkring mig med starkt bilintresse.  Alltså har jag inte behövt lära mig speciellt mycket då jag fått det serverat.

Min lite nonchalanta inställning till bilar gör att jag faktiskt inte kan speciellt mycket som kan vara bra att kunna om man har körkort och kör själv på vägarna. Jag skulle förmodligen inte kunna göra en säkerhetskontroll av bilen idag som när jag körde upp för 13 år sedan. När det är gropigt på vägarna vill jag gärna parera och väja för håligheterna men i de flesta fall niger bilen då jag precis lyckats träffa hålet i vägen. Ju mer jag strävar efter att göra “rätt” ju tokigare blir det oftast just för att jag inte har kontrollen över var däcken sitter eller hur lång bilen är. Oftast blir jag så glad om jag kan parkera längst en gata där jag kan spegla bilen i ett skyltfönster som hjälp för att få bilen på plats.

Jag tänker att det är så med min kropp, mitt inre och min självinsikt också. Om jag inte är villig att lära mig något om mig själv, syna mitt eget beteende, låta mig speglas med feedback av någon annan då och då kan min väg bli onödigt guppig. Ju mer insikt jag har om mina svagheter och starkheter ju mer vet jag om vad jag ska fylla på när jag gör min säkerhetskontroll eller vad jag har för oanade resurser att ta fram i trängda lägen. Och mitt liv är ju mitt eget där jag tar ansvar för mina steg och min väg, då är det bra att jag har viljan att veta mer om mig själv och inte förlita mig på andras kunskap om människan i allmänhet eller deras bild av vem jag är.

Ibland är det så bra att få byta perspektiv och se sig själv i ljuset från långt håll, med hjälp av andra, för att upptäcka det som är svårt att se när jag står mitt i. Inte anklagande eller dömande-bara konstaterande. Med självinsikten har jag något att jobba med en dag som denna, då vinterdäcken sätts på bilen.

Kommentera

*


9 − ett =