Mod att Tåla

Jag fick den! Den enda julklapp jag önskade mig. Som ett brev från en vän jag inte känner i det verkliga livet. Peter LeMarcs skiva ”Svag doft av skymning”. Bara titeln känns som hemma. Jag tänker: om mörkret i livet fick stanna vid just skymning där man ändå kan se och njut a av det vackra, och inte bli det där svarta mörka med skrämmande bråddjup vad skönt det skulle vara. Bara min egen reflektion, inte kopplat till sångens innehåll.

Jag har smyglyssnat på denna skiva på Spotify och att nu hålla konvolutet i handen och bläddra, tänka, inspireras, fundera, lämna och ta emot det är min grej. Som ett tonsatt brev från en vän som också brottas, skriver, blottar sig, berättar och som också har en bro mellan hans fönster och månen som jag också har. Hans poetiska formuleringar når mitt hjärta. Mycket stannar kvar hos mig!

Samma formulering som jag har hört när jag lyssnat tidigare är samma ord som stannar kvar hos mig nu när jag lyssnar igen. B la från sången ”Bästa stunden på dan” finns strofen: ”När jag inte kämpar emot och har mod att tåla oron”…..mod att tåla….tålamod…..

Just oron i mitt liv höll tidigare på att äta upp mig. Jag höll på att gå sönder av alla bilder i mitt eget huvud som jag målade upp om hur dåligt det skulle bli, framför allt utan mina kära som var sjuka och som faktiskt dog.
Idag har jag ingen oro, just nu. Jag vet att det är en färskvara och jag är tacksam att jag inte behöver brottas med oron just nu, då jag brottas med andra saker. Jag har kommit en liten bit på att inte behöva ha svar på allt smått utan kan, ibland i alla fall, lämna saker som de är. Svaren på de stora livsfrågorna har jag lämnat i Obegriplighetens hav för några år sedan. Det har varit fantastiskt befriande!
Jag frågar mig själv vad mer jag behöver mod att tåla? Det ger mig en spännande utmaning och en möjlighet, då jag ser att jag åter igen har ett val. Igår såg jag en del av filmen ”Änglagård 3” där prästen i byn ägnade sig åt blommor och säger ”Blommor är lätt, människor är svårt”. Ja, människor och relationer är svårt och hur lätt är det inte att stänga in sig och fly från relationer för att det är så svårt. Jag har gjort det och gör det i viss mån fortfarande då jag inte haft mod att tåla mig själv när jag blir frustrerad eller mod att tåla andra, därför har jag behövt skydda dem från mig själv, särklit alla fina barn i skolan. Jag har även behövt spara den lilla energi jag haft till att skapa ett lugn runt omkring mig då varje vardag har inneburit mycket att hantera. Med Mod att Tåla andra, som de är just nu, finns en möjlighet att ändå röra sig bland människor som tänker annorlunda än jag, som har en annan bakgrund, uppfostran och kultur. Med det modet kan jag vidga mina perspektiv då kampen om att jag ska övertyga andra att tycka som jag för länge sedan är över. För vem har sagt att jag har ”rätt”? Vi kan ta intryck av varandra och växa tillsammans.

Det finns det som jag behöver mod att inte tåla också, där jag vill säga ifrån med bestämdhet. Balansgången är hela tiden att vara tålmodig eller säga ifrån, och ångrar jag mig åt det ena eller andra hållet kan jag i många fall gå tillbaka och fortsätta samtalet. Och när det inte går får jag förlåta mig själv.

Vad behöver du mod att tåla? Kan du formulera det, som ett brev till dig själv, från en vän till en vän?

 

Kommentera

*


× 1 = fem