Möta rädslan

Att möta sin rädsla, hur svårt är inte det? Ibland vet vi inte ens vad som binder oss vid Rädslan och andra gånger vet vi exakt vad det är som gör att pulsen stiger, vi flyr, begränsar oss eller sluter oss. Jag är så inspirerad av en kvinna som inte vill vara begränsad av de rädslor hon har. För en tid sen skrev hon ner en lista på saker hon var rädd för och har tagit itu med dem en i taget. Små saker (kan man tycka) som stora har gjort att hon inte är fri att leva det liv hon önskat. Några grundar sig säkert ”bara” i tanken, andra i erfarenheter som nu är känslomässigt svåra minnen. En rädsla var för vatten då hon bevittnat en annan som nästan drunknat för många år sedan. För att möta denna rädsla har hon nu sparat många tusenlappar för att gå en dykutbildning. Massor med känslor på samma gång iklädd dykardräkt har hon nu tagit sig under vattnet och genomfört olika övningar. Ångesten för vatten är på väg att släppa för varje ny omgång hon vänjer sig vid vattnet tillsammans men en erfaren dykare hon känner tillit till. Utmaningarna har kostat på känslomässigt och belöningen har varit lyckorus i stolthet över att ha besegrat rädslan en bit. Bearbetningen hon genomgår är steg på vägen för att kunna leva mer fri som människa och för hennes personliga del ett steg närmare hennes dröm och längtan- att verkligen uppleva livet under vatten.

Ibland kan ett enkelt medmänskligt samtal räcka för att bli fri en rädsla, jag har själv upplevt det. När jag sagt ut min rädsla som kan ha varit helt känslomässigt grundat har det funnits olika personer som vid olika tillfällen sagt ut sanningar som kommit med skärpa till mina tankar. Som om att det rationella knockat ut det känslomässiga och jag kunnat resa mig med en ny utgångspunkt. Andra gånger har min utmaning kostat pengar, som när jag gick min sorgebearbetningskurs. Det verktyg jag fick på den kursen, det bemötande jag omfamnades av och det jobb jag utförde då har jag nytta av varje dag då allt i slutändan handlar om att leva i hela relationer, och det är ju enklast att genomföra med de som faktiskt lever : ) Det finns läkedom i att sätta ord på det jag känner och möta det som kommer med det tillsammans med någon som lyssnar endast för min skull. Det finns läkedom i att göra upp med andra och att säga förlåt och ge förlåtelse, även om jag inte har möjlighet att säga det direkt till personen. Det jag själv investerade tid och pengar i har jag tillbaka så många gånger om därför jag har behövt jobba med min attityd till det jag möter i livet i stort. Mina uppmålade bilder av hur dåligt saker kommer att bli utan mina kära har bundit mig tidigare.

Jag vill var fri att fortsätta våga knyta an till människor utan att jag vet om de kommer att finnas kvar på jorden i morgon. Jag vill vara fri att gråta över det som gått förlorat. Jag vill vara fri att möta det som kommer, både omständigheter och människor. Jag vill vara fri att vara den just jag är utan att jämföra mig med andra. Jag vill vara fri att känna tacksamhet trots mina omständigheter. Jag vill vara fri att dela livet med andra utan att bli provocerad. Jag vill vara fri att sjunga alla sånger från mitt inre, de jag trallar på och de jag sjunger och ropar ut från mitt inre. Jag vill vara fri att leva mitt liv utan baktankar. Jag vill vara fri att glädjas åt det jag har. Jag vill vara fri att följa min innersta längtan att sjunga, den som jag inte visste att jag hade.

Kommentera

*


5 − två =