Närvaro

Lucia på skolan och sonen ska gå i tåget med sina kamrater och vi vuxna ska få njuta av deras sång och förväntan. Ett fyllt klassrum av föräldrar och syskon sitter i fina rader, tysta och väntar på att sången ska börja. Föräldrar ställer sig på möbler de annars aldrig skulle klättra på, bara för att få se sitt barn. Och så börjar det sjungas en bit ifrån. Sången blir starkare och starkare ju närmare barnen kommer klassrummet. Och DÄR kommer de in genom dörren och upp far 20 vuxna händer med mobilkamera som filmar denna stund. Så även min hand. Jag försöker få med sonen på bild men inser att han är för långt borta för att synas i mörkret. Jag fortsätter att filma så i alla fall ljudet kommer med som ett minne.

Likadant gjorde jag när mitt äldsta barn för första gången skulle sjunga i Luciatåget. Då ansträngde jag mig mycket till det speciella tillfället och filmade med vår nya kamera så maken, som var bortrest, skulle få se. Jag var så koncentrerad på att filma så jag missade själva upplevelsen. Och när jag väl skulle titta efteråt har jag inte lyckats få igång kameran ens.

Det får mig att tänka: Vad missar jag när jag inte är närvarande i stunden? Om jag är fullt upptagen med att göra annat än att just uppleva stunden och spara den i min inre bildbank kanske det är som i exemplet ovan, att jag inte får något av det. Det kanske inte är en filmkamera som tar min uppmärksamhet, det kanske är mina egna tankar som är på annat håll, eller att jag vill göra flera saker samtidigt.

Min pappa filmade oss ganska mycket, det var hans intresse. Jag är så glad för det idag. Kanske man kan göra både ock, ställa upp kameran och låta den gå och samtidigt ta in stunden med flera sinnen, det som händer just där och då. För ibland händer det magiska saker som inte går att upprepa. Så var det när jag hade min release av min skiva. De sista minuterna levde sitt eget liv, det hände något i stunden som inte hade kunnat gå att planera eller göra om. Den upplevelsen är oerhört stark i mig. Och om den finns på film vet jag inte än. Gör den det är jag glad, annars kommer jag leva på minnet av den totala närvaron i stunden som blir en bild för min inre syn att gå tillbaka till och dela med andra.

Kommentera

*


+ 4 = fem