Nattvandra

Valborg ligger bakom oss. Vi firade som vanligt med några vänner här i området. Och vad firade vi egentligen?? Jag firar att våren är här på riktigt, att gammalt ris kan eldas för att ge plats åt ny blomstring. Våren sjungs in och för den som tar studenten kan mössan bäras nu fram till avslutningen. Valborgsmässoafton kan vara några timmar med gemenskap, god mat, sång och eld. Så var det i år : ) Nja, den traditionella manskören missade vi då vi kom sent till brasan. Vi brukar äta efterrätten när vi kommer tillbaka från elden och är halvfrusna, sen brukar vi prata tills barnen somnar och vi tar bilen hem. För mig är det inte ens en uppoffring att inte dricka. Alkohol har aldrig varit intressant för mig.

I år var det vår tur att nattvandra just denna kväll. När jag såg schemat tänkte jag “Suck, Varför just vi? En kväll som vi bara vill mysa på ska vi gå ut och ta hand om andras ungdomar”! På våran skola frågar ledningen föräldrarådet varje år om föräldrarna vill vandra från Förskoleklass till 5-an. Föräldrarådet har sagt ja varje år vi har tillhört skolan.

Maken tillsammans med några andra föräldrar började att gå runt kl 21. När vi andra tagit oss hem i kylan fortsatte dem att prata med ungdomarna som blev förvånade att dessa män var ute fast de inte var civilare eller fältassistenter. Polisen och fältarna hade fullt upp här i området, i några timmar gick de runt och hällde ut öl och sprit som ungdomarna hade med sig. Det är vi vuxna som ska vara ungdomarnas skydd, det är vi som ska sätta gränser mot det som är skadligt. Ibland ser vi till våra egna behov först och missar att barnen är vårt ansvar. Det där staketet avgränsar inte längre, det ligger mest som en risig hög.

När min man kom hem var det inga suckar längre. Vi båda tyckte att det var en sådan bra erfarenhet. Nu vet vi vad som kan locka och dra våra barn som om några år är tonåringar. Redan nu väcks tanken till hur kan vi sysselsätta dem på ett annat meningsfullt sätt, hur kan vi få fler föräldrar engagerade att tala ett tydligt språk till våra unga. Ett språk som säger: “Jag bryr mig om dig, därför vill jag skydda dig!”. Och jag hoppas inte en enda av dem hamnar i ett missbruk så jag av den anledningen möter dem i sorgebearbetning framöver.

Jag tror jag bytte perspektiv i helgen. Kanske det är just denna helg på året då vi föräldrar ska äta vår fina middag utan en droppe alkohol. Då vi ska visa hur trevligt vi kan ha ändå : ) Vad sänder det ut för signaler till våra barn när det står vuxna med burkar i handen vid elden, när halva gänget vuxna är halvt berusade och en del griniga och lättprovocerade. Är det så vi firar tillsammans, är det så vi har som mest roligt? Vad finns det då att se fram emot?

Vem vet, nästa år kanske jag firar in våren helgen innan och har en annan plan för Valborg än den i år? Då kanske vi kan gå tillsammans och möta områdets ungdomar och visa att vi bryr oss om dem?

 

Kommentera

*


+ 3 = sju