Nobel

Nobeldagen i Stockholm. Besök från hela världen med fina utmärkelser och fin fin middag. En dag där det ska delas ut pengar för insatser som för mänskligheten framåt, ja, i alla fall vad vi tror idag. Efterklok kan man ju inte vara innan man vet hur alla olika saker forskarna kommit fram till verkligen fungerar i praktiken.

Pengar kommer också spenderas på kläder, mat, dekorationer, taxi och en hel del annat som hör till det ytliga. En fasad som sedan ska bedömas i varje tidning där poäng sätts för vackraste klänning eller frisyr. Eller fulaste för den delen. Det som säljer massa lösnummer, svenska folket vill höra allt skaller och se allt från insidan. Tänk om alla bara fick komma och vara så vackra som de är utan att få 2 poäng eller 10. Ingen har väl medvetet försökt att göra sig ful? Åter igen detta jämförande som vi i Sverige ägnar så mycket tid åt. Vilka kommer känna sig lyckade när de kommer hem i natt och vilka kommer känna sig misslyckade?

De som får priser i kväll har förmodligen fått känna på samma känsla av lyckanden och misslyckanden. För i all forskning där olika teorier testas, där olika praktiska saker prövas har det skett sk misslyckanden hela tiden. Forskarna har prövat och vet att det inte fungerar. Edison, som uppfann glödlampan, hade prövat sig fram tusentals gånger innan han slutligen nådde sitt mål. Är de tusen gångerna då ett misslyckande?

Tänk om vi kunde acceptera oss själva som människor där vi är så mycket mer förlåtande mot oss själva och varandra när vi “gör fel” och när vi misslyckas. Tänk om vi kunde stanna upp och reflektera över vad vi lärde oss av det, hur det kändes för att sedan välja annorlunda nästa gång.
En konsult jag känner som jobbar mot många olika yrkesgrupper tänker så bra tycker jag. Han brukar bara säga ungefär så här: “Alla gör vi fel, men var ärlig och säg precis som det är så snart som möjligt så vi kan göra det bästa av situationen”.

Att vara förlåtande även i det privata livet kan vara svårt då vi känner oss svika eller förbisedda. När vi vänder våra sk misslyckanden till lärdom har vi en fantastiskt källa att ösa livsvisdom ifrån en dag. När vi accepterar oss själva och våra medmänniskor som just människor med fel och brister och inte som fullkomliga gudar så kan livet bli så rikt. Att våga möta någon annans misslyckanden, sätta sig ner och lyssna in och möta en person är ett lyckat sätt att inte behöva stänga om viktiga relationer i ens liv. Inte lätt! Men relationer är inte lätt, och det är ett samspel i kommunikationen som inte alltid finns. När vi gör vårt bästa och inte flyr är vi så tillräckliga och lyckade. Så lyckade att vi kan klappa oss själva på axel och fira att våra motgångar och lärdomar har lett oss fram till framgångar, precis som många av Nobelpristagarna har fått uppleva.

Kommentera

*


5 × tre =