Nötväcka

Under en skön frukost på semestern sitter jag inne på matplatsen i glasverandan med dörren öppen. Som från ingenstans dyker två nötväckor in genom dörren och flyger rakt in i fönstret på andra sidan, fortfarande inomhus. Jag som ibland har nerverna på utsidan blev rädd och reste mig upp och försökte snabbt få upp fönstret så de kunde flyga ut. Men ingen av fåglarna flyger, de sitter stilla. Då hämtar jag snabbt kameran och fotar bl a denna fina närbild. Det dröjer innan de rör på sig, näbbarna är öppna och de kippar efter luft. Att jag inte förstod det tidigare…..de små är i chock och är som förlamade i kroppen.

En liten fågelkropp i chock precis som en stor människokropp i chock efter någon dramatisk, oväntad händelse. Och där står jag och fotar, betraktar, analyserar och vill lära mig mer : / Det är ju bra att vilja lära sig men det kan man ju göra efteråt. Hur ofta gör vi inte så här, kommer fram med kameran och ska ställa frågor till den chockade som svarar av bara farten då en del av hjärnan är som förlamad och inte kan urskilja vad som är ok. Det kan vara svårt att sätta gränser för sin egen del under chock. Är det så att vårt nyhetsintresse, nyfikenhet och sålda lösnummer i tidningar ibland förlamar en del av vår empati för andra? Eller är vi bara okunniga?

Idag vet jag att jag skulle låtit de små krakarna vara så de fick återhämta sig i lugn och ro så min närvaro inte fördröjde deras tid att komma tillbaka till sin verklighet. Så nästa gång tror jag att jag agerar annorlunda. Jag ber om ursäkt till dig lilla fågel för min okunnighet. Hoppas du nu åter igen är ute på nya äventyr och upptäcker världen. Du som har ett helt annat perspektiv än lilla jag : )
Läs gärna bloggen “Gömma” från 1 juli som handlar om vad vi i information ger vidare till andra.

Kommentera

*


nio + = 18