Nya etiketter för det som funnits länge

Hör ett barn säga överlägset och lite dumförklarande till ett  annat:DSC_0774
”Vet du inte när du fyller år, då finns du typ inte!” En liten kullerbytta bland tankarna hos den som tror sig ha hela bilden klar för sig.

Jag känner en person vars styrka i skolan var de naturvetenskapliga ämnena. När personen nu skulle hjälpa sitt barn med kemi, biologi och fysik visade det sig att läroböckerna säger anda saker idag än för 20 år sedan. Vilken koll har egentligen människan på hur saker ligger till och hänger ihop? Kan vi verkligen veta vilket perspektiv vi äger?

Samhället har under århundraden värderat människor högt med högt IQ. Själv blir jag fascinerad av människors olika sätt att tänka. Ibland i en botten av förundran över hur olika vägar våra tankebanor tar och vilka kopplingar vi kan göra. Ibland förstummas jag av hur vi använder vår intelligens att använda makt och trycka ner andra. Och jag tror alltid att varje människa har ett fullt värde och att vi kan välja lyfta fram våra egenskaper på olika sätt. Vi förförs ofta av att värdera människan istället för själva egenskapen.

När jag växte upp skedde en förändring i det vi kallar intelligens. EQ, Känslans Intelligens, blev något ”nytt” som har lyfts upp. Den förändringen i attityd har varit skön för mig. Min skolgång har präglats av att det ska vara korrekt stavat, och den skriftliga uppsatsen har värderats högt. Jag har inte haft en chans med mina lässvårigheter och min skrivkramp jag fått när jag skulle formulera mig. Därför är det en glädje att arbetsgivare söker inkännande människor, lyhörda och någon som pedagogiskt kan förklara saker ur ett annat perspektiv än staplar och siffror.  Jag tror vi alla behöver varandra och när vi använder våra kompetenser tillsammans kan vi få ett högt, brett och djupt perspektiv på det vi ser.

När vi upptäcker nya saker kan det ju vara så att de inte alls är nya utan att vi nu bara har satt en etikett på det. Och det vi upptäcker kanske inte är som vi tror från första början, utan vi utvecklar den tanken i takt med att vi får större sammanhang. Jag är också överlägsen ibland och kan verkligen utstråla att jag vet hur saker är även om det inte är det jag vill. Kanske det är den tvärsäkra tonårsrösten i mig som gör sig hörd. Andra gånger är det den nyinflyttade, vilsna 9-åringens röst som viskar och andra gånger en 38-åring som tror hon vet nåt om känslor och sorg men i största allmänhet inte har koll på så mycket.

Det jag tror jag vet är i alla fall att det finns massor mer som vi inte har upptäckt ännu men som ändå existerar. Så kanske det är med min tro, jag kan egentligen inte sätta någon bra etikett på Gud, för den blir alltid för smal, platt och missvisande. Men jag är ändå övertygad om att Gud finns och det är inte kopplat till huvudet och mina argument utan till vad jag upplevt. Jag är så där lite tonårssäker med mitt tonårsperspektiv…..men förhoppningsvis inte så överlägsen längre.

 

Kommentera

*


9 − = tre