Nyanser

”Det är en lyx att bli förstådd”, ord sagda av Ralph Waldo Emerson för länge sedan. Jag läser dem och säger de högt och något stannar upp i mig. ”Ja, det är sant”, tänker jag. Jag kan aldrig ta för givet att någon annan förstår mig eller jag att jag förstår någon annan men det kan hända och då glimmar det till i relationen mellan de inblandade. Om man går igenom något riktigt svårt kan det vara en hjälp i att våga sätta ord på det svåra om man vet att någon annan har liknande erfarenheter och ibland finns det människor som är goda lyssnare och vill förstå och det kan räcka långt det med.

Min sorg har gjort mig avskalad på olika sätt. Det har varit fruktansvärt jobbigt då jag hela tiden fått ifrågasätta mig själv, mina val, och det jag bär som ett socialt/genetiskt arv. Jag har behövt genomskåda vad jag vill behålla i min ryggsäck och vad som jag har behövt lämna för att orka gå vidare då jag haft mina tunga sorger att bära också.

När jag har stått bar är det på flera plan. B la har mitt språk förändrats tillsammans med mina kriser. Tidigare slängde jag ur mig att jag fick ångest av dåligt väder, idag, efter nätter av ångest använder jag bara ordet där det hör hemma. Det har vuxit fram en respekt för språket skulle man kunna säga. Jag är en älskande person, jag älskar verkligen människor och särskilt de som är nära, nära. Svenskan är fattigt i nyanser för ordet kärlek. Grekiskan har flera nyanser som beskriver en medmänsklig kärlek, en broderlig kärlek, en kärlek till familjen, en erotisk kärlek och en utgivande kärlek. Så när jag säger att jag älskar min syster är det som en djup nära kärleksförklaring om syskonskap, om delaktighet i glädje och sorg medan om jag säger att jag älskar människor i stort betyder det jag har mitt hjärta för människan, att se människor och att inte sätta saker framför relationer. Sen jag blev avskalad säger jag att ”jag älskar” om människor och inte om maträtter, kläder eller prylar. Det är saker jag kan ”gilla” eller ”vara förtjust i”. Samma sak är det med saker jag tycker mindre bra om. Vad är det för skillnad på att ogilla, vara rädd för, känna olust inför, avsky, vara obekväm med eller hata? Är det skillnad på nyanserna i dessa ord vill jag gärna göra den skillnaden tydlig i hur jag använder mitt språk. För den som säger att den hatar blåbär och hatar när människor förgriper sig på andra kan få svårt att uppleva lyxen att bli förstådd då det är svårt att avgöra på vilken nivå hatet i båda fallen ligger.

I min längtan att bli förstådd, att nå fram till andra, vill jag fortsätta jobba med språket för min egen del och för min och mina barns skull. Kan jag använda nyanser i språket så att jag och därmed de kommer nära det de tänker och känner?  Min längtan är att de ska få känna sig förstådda och att orden ska kunna hjälpa dem i tider av frustration. I mitt liv har det varit många stunder där orden inte räcker eller täcker vad jag känner. Då får jag acceptera det och dela den stunden med någon annan som ändå förstår att orden inte räcker och att närvaron i tystnad kan vara ett språk att bli förstådd på.

Jag gillar färg och vill använda fler och fler nyanser i mitt lv, inte bara för att bli förstådd utan för att leva ärligt och fullt ut. Jag brukar säga ”Allt handlar om kommunikation”, och i den vill jag ha nyanser för att skapa fler band mellan människor och för att uppleva lyxen i att bli förstådd.

 

 

One Response to “Nyanser”

Read below or add a comment...

  1. Klockrent, Elina! Semantik är så viktigt, och precis som du skriver, kan jag också känna att svenskan ibland blir ”fattig” – för att det ord som finns tillgängligt ibland känns för ”starkt”, ibland ”larvigt” eller ibland bara ”fel”.

    Klok du är, min fina vän!
    Kram/Karin

Kommentera

*


+ sex = 9