Nycklar

Jag försöker leva ett liv utan självanklagelser då jag nu ser att det inte bygger upp utan river ner. Men måste ändå säga: jag är hopplös med nycklar. Tänk om jag kunde vara hopplös med något annat som är lite mindre viktigt. Det tar tid att komma hemifrån när jag inte hittar nycklarna och det tar tid att komma in när jag bara famlar och letar. På förmiddagen hade jag nykeln ut till min Borg, till mitt arbetsrum. Nu på eftermiddagen när jag ska fortsätta mitt arbete är nyckeln borta. Jag har noga genomsökt mina kläder, den ofrivilligt medburna handväskan, ytterkläderna och på alla ställen där jag varit utom i bilen då bilnyckeln också är borta. Ja, vad säger man? Jag får vänta till min man kommer hem som också har nyklar men jag är 100 på att den ligger här någonstans, vis av erfarenhet.

Det finns även nyklar till mitt inre. Jag som är en extremt känslig person kan flera gånger om dagen säga hur de nycklarna ser ut, det visar sig oftast i mina ögon som tåras. Bilder talar starkt till mig, som om de öppnar upp något i mitt inre, och så sånger så klart. En röst, några tonsatta ord kan öppna upp helt nya världar inom mig. Olika stämningar möts i olika slags sånger ibland med full energi, ibland genom en ensam röst. Avklätt och sårbar. Sånger att lyssna på men också sånger att sjunga själv. Under min depression var ett ärligt leende eller en varm kram en nykel in i mitt tomma eller mörka inre. Uppmuntran som mött mina behov har också varit en nyckel in i det rum som varit slutet i sorgen, det som varit svårhanterligt.

Ibland har det inre rummet varit stängt så länge att jag glömt hur nyckeln ser ut och då blir det tom svårt att leta efter den. Andra gånger stänger jag medvetet om det som berör mig så oerhört för jag inte orkar hantera det för tillfället. Idag vet jag hur nycklarna ser ut och jag tror att jag ska skriva ned vad som hjälper mig att få mitt inre att flöda till den dagen jag stöter på nya svårigheter. För om det är något jag minns från det svåra som ligger bakom, är det frustrationen att stå helt still. Så klart var det nyttigt i sig att stå still, och den tiden ledde nog mer framåt fast jag inte såg eller upplevde det, men med nycklar vet jag vad jag har att jobba med. Precis som jag vet att jag har jobb att göra i mitt arbetsrum, bara jag hittar nyckeln.

Vet du vilka nyklar du har till ditt inre?

Kommentera

*


sex − 1 =