Nyfiken

Jag har vänner som under hösten köpte hus med stor trädgård. Nu under det vita snötäcket ligger det olika slags växter och blommor som väntar på solens varma strålar. Hon som bodde i huset tidigare var intresserad av att plantera och sköta om sin trädgård. Med nyfikenhet ser husägarna och jag fram emot att få se vad som döljer sig i den frusna jorden.

Just Nyfikenheten ser jag som en ny vän på min Livsväg. Förut har jag haft så klara bilder av hur saker kommer att vara. Bra bilder, liksom inbäddat i ett rosa skimmer, eller svartmålningar av hur dåligt allt kommer att bli.

Med dessa fasta föreställningar förminskar jag upplevelsen av Livet. Mina bilder blir ju oftast inte sanna, därför blir jag antingen besviken om jag har målat upp en fantastik bild eller så blir jag kanske aningen lättad över något som jag svartmålat och därmed ofta får ett Orospaket på köpet. Ett onödigt tungt paket att bära på. Lätt att säga, svårt att genomföra.

Liksom nyfikenheten hos de nya husägarna vill jag ha en nyfikenhet på vad som väntar mig. Förmodligen kommer en massa jobb med ogräsbekämpning men det är inget jag behöver sucka över nu. Jag får ta det när det kommer. Då gäller det att ha rätt verktyg. För mig är verktygen som jag tjatar om: Kärlek, Förlåtelse, Sanning, Ödmjukhet, Tillgång till alla ens känslor bl a.

I denna trädgård kommer jag också få njuta av en massa fint. Frågan är om jag skärper ögat och ser blommorna, om jag skärper hörseln och hör fåglarna som sjunger i träden. Med Nyfikenheten finns all möjlighet att upptäcka massa fina saker hur än trädgården ser ut, och hur den är skött tidigare.

Jag väntar i nyfikenhet, tittar och lyssnar vad som händer i min inre trädgård och Livet är därför spännande även om det tjocka snötäcket vilar stilla ett tag till.

Kommentera

*


sex − = 5